Jag tänker att jag kan

Försöker peppa mig själv på alla möjliga sätt.Ställer in mig på att förändringen som är på väg kommer:

*Fungera

*Ge minus på vågen

*Ge mig lust att fortsätta

*Vara hanterbart jobbig

Och för att sen i efterhand verkligen kunna se skillnad och kunna njuta av min framgång har jag fotat mig i kläder som nu e för små.

Givetvis är förhoppningen att komma i dem igen, gärna före jul.

Hemska foton, på mig i underkläder, är också tagna. Inget man vill se egentligen men sånt man ångrar i efterhand att man inte tog.
Sånt jag har ångrat tidigare att jag avstod. För i efterhand, eller undertiden är det svårt att se förändringen själv.
Man tittar sig i spegeln och ser likadan ut varenda dag.

Varje dag nu ser jag bilden framför mig, av hur jag klarar utmaningen.

Jag ser mig tackla hinder och mina egna demoner och vinna!
Jag gör det här för mig själv. För att jag ska må bra.
Det gäller att komma ihåg det när sockermonstret skriker.
Då ska jag se framför mig hur stolt och lycklig jag kommer vara som klarat uppgiften och kommer i kläderna igen.

Inte långt kvar nu.