There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Januari är slut nu

- januari 31, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Med ben som gelé (jag fick hasa ner för trappan på rumpan) har jag klarat av dagens träningspass. Det var ingen glad Tess som fann sig i att Judge Dredd...

Med ben som gelé (jag fick hasa ner för trappan på rumpan) har jag klarat av dagens träningspass. Det var ingen glad Tess som fann sig i att Judge Dredd sa att det minsann skulle tränas idag. Jag var inte sugen, inte ens lite, och hade jag kunnat muta Dredd till att komma på andra tankar, med sex, hade jag fan gjort det! Så det så!

Men Dredd är omutlig och omöjlig och jag rev av ett surt och tystlåtet Tabata/kettlebellpass på 30 minuter, helt enligt Dredds instruktioner.

Av Januari månads 8 planerade träningstillfällen blev det träning 4 gånger. Livet kom emellan trots att passen är korta och helt anpassade till mina tider. Livet har en tendens att sippra igenom de mest täta planer.

Men det är 4 pass fler än inga alls och utmaningen fortsätter.

Matmässigt så var första veckan bäst och sedan gick det sakta utför. Är det nåt jag verkligen inte kan så är det att balansera mellan fest ena dagen och en strikt kosthållning nästa. Även om jag inte säger det rent ut så blir det gärna fest i dagarna tre när jag nu ändå är i farten. Nu sista veckan har jag dessutom haft mens och kolhydratmonstret har välsignat mig med cravings efter allt från knäckemackor med mycket smör till salta fiskar och pannkakor.

De flesta dagarna har jag dock hållit mig till samma frukost, uppdelad på två gånger. Först två kokta ägg och några timmar senare kvarg med hallon. Lunchen blir vad den blir men i stort sett alla dagar har jag ätit huvudrätten, utan kolhydrater och med sallad. Sen har det oftast inte blivit nåt mellis före middagen och det är egentligen lite dumt men det har varit svårt att få till det. Middagen har väl varit varierande. Inte direkt smal alltid och oftast med lite kolhydrater trots allt. Säg att hälften av alla dagar kanske det funkat bra och hälften mindre bra. Sen har vi kvällsmålet och jag gissar att det funkat till 75% typ.

Det har blivit både fika och godis emellanåt. Det är just det här med att inte gå bananas bara för att jag vill spendera en kväll på krogen eller ett dygn på en finlandsbåt. Det är så svårt. Det flyter gärna ut till en långhelg eller en vecka.

Och självklart var det oerhört svårt att inse att Judge Dredd räknade kallt med att vi fortsätter bygga en väg som leder framåt, när jag själv lite andats ut efter gårdagens besked och insikten om att det kommer bli en op till. Jag är väl i grunden född lat, varför skulle jag annars alltid söka efter den fysiskt enklaste vägen ut jämt?

Jag tänker op, och min hjärna släpper alla tankar på bantning och träning. Jag säger ju att jag är felskruvad. Det är nåt som saknas i min hjärna. Ändå vet jag bättre än de flesta att op är ett hjälpmedel och verkligen ingen lösning. Den stävjer symptom men berör inte alls orsaken. För att bli ”normal” behövs det jobb, massor med jobb. Jag vet ju det, ändå drömmer jag om ett enkelt liv, där jag slipper slåss mot drakar och demoner i form av godismonster och sug efter allt jag verkligen inte borde äta.

Jaja, vem har sagt att det ska vara lätt att leva?