Jomen tack då!

Alltså jag är glad att jag har fått tillbaka mina saker, det är jag! Men faktiskt, efter så här lång tid och med tanke på hur allt föll ut så tycker jag också att det suger att hon valde lättaste vägen ut och lämnade kassen med saker på Sats Huddinge. Hennes hemmaplan, där hon PT:ar och kör klass, där hon bor närmast. Och jag som inte bor i närheten, som har sagt upp mitt Sats-kort och dessutom aldrig är i Huddinge ska åka dit för att hämta grejerna.

Hade det gjort ont att lämna dem i Farsta eller i Haninge eller hemma hos mig? Så många mil jag har skjutsat, så många gånger jag har ställt upp och alltid kommit rusandes, släppt allt jag hållit på med för att kunna hjälpa till. Och grejerna, det var sånt jag lånat ut till henne, vid en tid då de behövdes.

Ytterligare ett sätt att trycka ner mig? Ännu en gång som jag åkte bara för hennes skull. Det tog mig en timme, men nu står kassen i min hall. Hade jag egentligen kunnat vänta mig nåt annat? Efter allt som hänt?

Du har visat så tydligt hur värdelös jag är för dig. Jag vill så gärna tro att det jag gillade hos dig finns kvar där under allt elakt någonstans, men det börjar kännas så långsökt att till och med jag funderar på om du inte faktiskt mest bara är elak och jag är väl ett tacksamt offer.

Bloggat från min IPad