There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Kanske måste det inte…

- november 28, 2011 - by , in Det här är jag, Gott och Blandat, with no comments -

Klockan närmar sig 17 och jag ska dra till Sats. Planen är att trakassera löpbandet en stund innan det är dax för klass, Bc idag, as usual. Dagen har gått...

Klockan närmar sig 17 och jag ska dra till Sats.
Planen är att trakassera löpbandet en stund innan det är dax för klass, Bc idag, as usual.

Dagen har gått fort. Åkte till jobbet, åkte hem. Lagade middag, fikade.
Sitter nu med en latte och ska strax packa träningsväskan.
Är jag sugen på att träna?
Bäst att inte känna efter så noga, bara göra, följa planen.

Det var ju nåt jag inte riktigt lyckades med i förra veckan, att följa planen, så den här veckan ska jag försöka lite mer.
Kanske måste det inte finnas en längtan till träningen för att den ska bli av.
Kanske går det att bara göra, ändå, för att jag trots allt, när allt kommer till kritan, verkligen skulle må bra av att gå ner några kilon till.
Kanske måste jag inte ens gå ner till normalvikt, trots att det känns nästan hädiskt att tänka den tanken, men jag skulle säkert kunna leva rätt najs bara 10 kg lättare.
Och 10 kg är ju bra mycket enklare än 20 kg.

Jag borde fundera på vad JAG verkligen vill med livet och VARFÖR jag vill det.
Fast det är så svårt, för när jag tror att jag vet, så inser jag att jag ändå känner mig vilsen.
Frågan är om jag någonsin kommer bli helt klar på vad jag vill, eller om jag är en sån som alltid fladdrar runt, beroende av vad andra tycker och tänker.

En sak vet jag i alla fall.
Jag borde verkligen sluta värdera andras åsikter om mig, högre än mina egna.
Men det är lättare sagt än gjort.
Vad andra tycker om mig är enormt viktigt för mig och jag känner mig aldrig så misslyckad som när jag blir bortvald eller tror att jag inte är välkommen.

Before you ask someone why they hate you, ask yourself why you even care.

Och oftare än jag borde återkommer jag till varför jag, av alla, var den som inte dög. Till och med MINA vänner, som inte ens var hennes vänner, behölls, men JAG blev petad.
Det får mig att känna mig som en hemsk människa.