Krater

Idag har jag dragit ut en tand. Det var sannerligen inte det roligaste jag gjort. Nu har jag en stor jävla krater kvar och blöder gör det *urk*.
Får jag träna, var det första jag frågade när jag blev talbar igen.

Och hon såg hyfsat tveksam ut, tandläkaren.
Träna? Idag? Vaddå för träning?
Hmmmm…Pump sa jag och såg lite ursäktande ut, 18:30 om mååååånga timmar. Då har det väl ändå hunnit läka ihop, typ, va?

Blodbad?

Tja sa hon. Problemet om du tar i för mycket är att det riskerar att börja blöda igen, ordentligt. Då får du avbryta. Det är inte farligt, men det kan vara obehagligt och det kan göra ont. Du får väl känna efter och ta det lite lugnt.

Det var ett ja, det hörde jag.

Med bedövning i halva munnen och en tuss i kratern lommade jag ut i receptionen för att betala. Jag försökte låta bli att prata men insåg ändå rätt fort att bokstäverna s och r var svåra att uttala. Överlag så lät allt jag sa rätt luddigt.
Jag fick ett papper med mig hem, med info.
Ät inte förrän bedövningen släppt, drick helst inte innan dess heller. Peta inte i såret. Det skulle ta några dagar för det värsta att läka ihop men kratern kommer vara kvar.

Nu några timmar senare har bedövningen släppt helt. Det värker på ett molande sätt, som om man fått ett rejält slag på käkbenet. Det värker i benet, liksom. Jag blev dessutom sydd med ett par stygn och insåg snabbt att det var rätt äckligt att komma åt stygnen med tungan. Bra, då ska jag väl kunna låta bli att vara där och pilla.

Miserabel

För någon timme sedan var jag rätt olycklig, kände mig miserabel med min jävla krater, blodsmak i munnen, öm och äcklig. Funderade för en sekund på hur vettigt det var att dra och pumpa egentligen. Nu, efter lite lunch och kaffe känns det mycket bättre. Klart jag ska träna!

Messade Inka och förvarnade att jag skulle köra med mindre vikter idag. Lika viktigt för min egen skull. Jag vet att när jag väl står där är det inte säkert att jag tycker att det spelar så stor roll om jag kör på som vanligt, men när jag vet att hon vet, så håller jag mig till det jag har sagt.
Mindre vikter alltså.

Fler besök

Bokade en till tandläkartid på torsdag. Då ska tandläkaren få kolla noga så att det läker som det ska. Vill inte få problem med infektion i Turkland, för på lördag bär det av! Jag, Eva, Jesse och Jenny tar våra resväskor, vår taxfreesprit och flyget ner till solen och värmen en vecka. En hel vecka utan träning men med mina bästaste vänner. Det ska verkligen bli hur roligt som helst.

Och det ska bli roligt att komma hem sen, lite brunare och nysolad. Hem till min Darling och familjen. Redo för massor med träning i höst och med ordentligt laddade batterier.
Borta bra men hemma bäst, liksom…