There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Lätt manglad

- december 15, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag känner mig lite lätt körd genom en mangel. Trots att träningsvärken släpper sakta så jag är trött och har ont i högerarmen. Säkert en kombo av hög belastning och...

Jag känner mig lite lätt körd genom en mangel.
Trots att träningsvärken släpper sakta så jag är trött och har ont i högerarmen.
Säkert en kombo av hög belastning och till viss del träningen som satt sina spår.
Min högerarm längtar efter jullov.
Helt klart behöver jag tänka på att jobba lite mer jämt med hela kroppen men det är svårt när man är van att jobba som en högerhänt.

Igår jobbade jag i 12 timmar och det kändes när jag kom hem. Slut i rutan liksom.
Somnade ovaggad och vaknade trött.
Men nu är det fredag redan imorgon och efter det att jag tagit mig igenom morgondagens julbord för eleverna så är det städning och helg.

I helgen har jag inga planer. Kanske hundöarna med Ninjan och helt säkert, matplanering och veckohandling. Dessutom är det fortfarande en del julpyssel kvar, med klappar och sånt.
Jag skulle också verkligen behöva tvätta bilen.

Pratade med pappa igår som beklagade att vi inte kunde ses före jul, men det ska du veta om du läser här, att det gör verkligen inget.
Det är alltid roligt att träffas men jag fattar att det inte alltid funkar, och det är helt okej.

Min pappa bor i Helsingfors och vi ses inte så ofta som jag skulle önska.
På tal om Helsingfors så fick jag reda på igår att båda mina yngre systrar i Helsingfors väntar barn till sommaren och en av dem ska gifta sig nu i slutet av januari.
Så mitt i all julrush har jag börjat leta billigaste sättet för hela familjen att kunna närvara vid bröllopet.

Egentligen om jag ska vara riktigt äckligt ärlig så tror jag knappast att vi här i Sverige hör till deras viktigaste gäster. Vi är visserligen syskon men har vuxit upp i olika länder i stort sett helt utan kontakt. Men trots det är de mina syskon och jag kan ibland tänka att jag tycker att det är synd att vi aldrig lärt känna varandra bättre.

När vi var små var det bland annat språket som stod emellan oss.
De växte upp med finska, jag med svenska och i början var vi för små för att hitta engelskan som gemensam nämnare.
Sen gick det många år då jag inte alls hade kontakt med min pappa.
Först när 17-åringen föddes tog jag upp kontakten igen och då var mina syskon främlingar för mig.

Nu är vi alla vuxna, jag är äldst och snart har vi alla barn som blir kusiner och kanske är det dax att hitta en gemensam grund att stå på, så att kusinerna inte blir helt främmande för varandra.

Vi har i alla fall blivit inbjudna till bröllopet och jag ska försöka lösa det så vi alla kan åka.
På ett eller annat sätt.

På lördag är det en vecka kvar till julafton.
Ute är det grönt och flera plusgrader varmt.
Jag som verkligen trodde att det skulle bli en likadan vinter som förra året.
Tji fick jag.