Leva eller överleva?

Hur ser ni på er vardag?
Lever ni? Helt ärligt! Eller överlever ni bara?

Vanligaste frågorna när jag berättar vad jag jobbar med är:
1. Jaha, du har ett hunddagis?
2. Kan du leva på det?

Och standardsvaret på fråga nummer två är:
Det beror ju på hur du definierar leva…

För så är det. Det är skillnad på att leva och att överleva. Och faktum är att du kan välja själv. Du kan det. Du kan börja tänka utanför din bekvämlighetszon och fundera på HUR och VAD du kan förändra för att gå från överleva till att leva.

Att överleva är att gå till ett arbete man inte trivs med bara för att få råd att betala för att leva. Det är inte livskvalitet. Det är inget man ser tillbaka på och känner sig stolt över. Det är tidsslöseri! Det är år av tid du lägger på att må dåligt bara för att kunna må någotsånär bra de få dagar på ett år som du är ledig och kan ägna dig åt något som gör dig glad.

Att leva är att anpassa sig efter det man vill ha ut av livet. Kanske sänka kraven lite för att ha råd att vara mer ledig. Kanske flytta långt bort för att komma åt ett billigare boende som i sin tur kräver en mindre inkomst. Det är att se över sitt liv och aktivt börja arbeta med målsättningen att leva mer och överleva mindre.

Här om dagen så var jag på wellness yoga. Vi avslutade yogapsset med en längre avslappning och yogin (eller vad det nu heter) bad oss att lägga oss ner och blunda och sedan föreställa oss detta:

Ni vandrar i en skog på en stig. Solen lyser ner mellan trädtopparna. Det är behagligt varmt ute och ni känner solstrålarna mot huden.
Det doftar skog. Ni känner doften av fuktig jord, blommor och gräs. Sommardofter.
Omvärlden är tyst. Det enda som hörs är sommarbrisen i trädtopparna och fåglarna.
Ni vandrar längs stigen och för varje steg ni tar släpper ni det som känns bekymmersamt och andas ut det.
När ni andas in fyller ni lungorna och kroppen med nu kraft och fokuset är här och nu.

Typ så sa hon, yogin. Och vet ni vad? Det hon beskrev är mitt jobb, min arbetsplats. Folk är så stressade och slutkörda att de går på yoga pass för att slappna av och mentalt kunna se och känna det jag har förmånen att göra varenda dag. Det var min stig i Södra Jordbro hon beskrev. Hon pratade om en solfylld glänta och det var där jag en gång träffade på en kvinna som med gitarr och notställ sjöng för ett hav av vitsippor.

Jag tjänar inte så mycket pengar så jag skulle kunna klara mig själv. Det gör jag inte. Men mitt företag är nystartat och få nystartade företag ger vinst direkt. Jag har turen att ha delad ekonomi. Samtidigt så tänker jag att hade jag varit ensam, så hade jag inte behövt så mycket mer för att klara mig på egna fötter. Allt är relativt. Allt går att förändra, det handlar om att VILJA och att VÅGA!

Pengar kan inte köpa lycka, men utan pengar klarar vi oss inte. Titta på ditt liv. Hur mycket tid lever du och hur mycket tid överlever du?
Kanske dax att planera en förändring?