There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Livet kunde gott vara lite enklare

- mars 14, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 2 comments -

Fast jag får väl stå för det jag säger till andra. Det är genom svårigheterna man växer. Men måste det göra så ont? Jag mår som ett emotionellt vrak. Men...

Fast jag får väl stå för det jag säger till andra. Det är genom svårigheterna man växer.
Men måste det göra så ont?
Jag mår som ett emotionellt vrak.

Men annars, jovars. Man gör ju sitt bästa för att hålla igång med ett leende på läpparna.
Fast när natten kryper på då surrar det i skallen och jag kan sällan stänga av.
Klockan lär nog närma sig 3 innan jag somnar i natt med.

VET

Nu VET jag i alla fall något. Sen finns det inget som säger att det är sant.
Men jag vill gärna tro att det är sant. Jag vill tro att jag är värd sanningar.
Jag hade helt rätt i min gissning häromdagen. Jag har fått ett hörn där det är ok att existera. På en armlängds avstånd.
Vi är vänner med en mur mellan oss. En mur jag önskar jag kunde slita ner, men den ska tydligen stå kvar.
På obestämd tid.
Rör ej står det på skylten.
Och ställ inga frågor.

Gissningar

En del av kvällen ägnade jag sedan åt att gissa alla orsaker, hur konstiga de än kan tyckas, för att välja en och själv bestämma mig för att just den var rätt.
Nåt svar på frågan varför, är jag nämligen inte anförtrodd, it´s above my paygrade liksom.

Och det är självklart så att det är upp till henne. Hur hon hanterar situationen.
Jag vill inget hellre än att hon ska må bra och leva ett bra liv.
På riktigt.
Jag hade aldrig trott bara, att våra liv skulle sluta med värsta frontalkrocken, med varandra.

Men jag tänkte att jag kanske kan lura mig själv att sluta grubbla om jag tänker mig att jag vet svaret.
(Just det där att inte veta är bland det jobbigaste av allt.)

Du är unikAlternativ

Hur som helst så hade jag följande alternativ:
(Fyll gärna på listan i kommentarsfältet om ni har fler alternativ.)

Hon tycker att det här är roligt – Definitivt inte. Hon är inte elak.

Jag har gjort nåt men hon vill inte säga det – Ja, så kan det vara men hon hävdar envist motsatsen och jag vill ju tro att hon inte ljuger för mig.

Hon gillar att känna att jag är beroende av henne – Nä. Varför? Finns ingen mening med det.

Hon har andra saker i sitt liv som behöver prioriteras – Möjligt, för det är så hon förklarade det hela. Hela sanningen är jag helt säker på att det inte är.

Jag kom henne för nära – Möjligt. Kanske kröp jag under huden på henne med, men hon tyckte att det blev jobbigt. Med närhet kommer hänsyn, respekt, ansvar och ömsesidighet på ett sätt man inte har med ytliga bekanta. Relationer är jobbigare att hantera när de inte är kravlösa.

Hon kom för nära mig – Möjligt. Hon vet att jag gillar henne massor, för jag har sagt det. Jag har sagt det många gånger och berättat hur viktig hon är för mig. Kanske tyckte hon att det blev jobbigt. Kanske var det inte roligt i längden att vara så viktig för någon annan.

Kanske roten

Och här är kanske roten till det som gör så ont. Att hon visste, har vetat hela tiden hur viktig hon är för mig. Jag skriver är, för det har inte förändrats. Än.
Hon kan bygga sina murar bäst hon vill och jag kan gråta floder och kräkas ut min ångest i bloggen men det förändrar inte det faktum att jag vill ha min bästis tillbaka. NU!

Det gör ont att jag vet att hon vet och att resultatet av det, är detta.
Ni hänger med va?

Jag har tappat en läsare

Hon läser inte här längre i alla fall. Tidsbrist. Fast där sa jag stop. Det är ok att säga att man inte vill.
Att man inte gillar det som står, att det är jobbigt.
Det är mycket möjligt att hon inte hinner läsa varenda dag men inte alls?
Då vill man inte.

Hon hade en magisk förmåga att få mig att må bra.
Hon har det fortfarande.
Känner jag mig själv rätt kommer jag klamra mig fast vid det lilla hörn jag har fått och stå där i hopp om att synas.
Kanske skicka ett mess ibland och fråga om vi kan leka Land och Rike i hopp om att tillskansa mig en lite större bit.
Jag vill gärna leva kvar i la-la-land och ett tag till tro att det här ska lösa sig men på riktigt är jag nog körd.

Det lär inte bli ett par pavor vin, gråt och försoning.
Fast jag jag håller fast vid det en stund.
Det är en fin tanke.

  • http://viktfixerad.blogspot.com/ Viktfixerad

    Relaterar starkt till denna situation. Vi löste det genom att båda ville lösa det. Fast vi var på glid i säkert 5 år innan vi hittade tillbaka. För oss var nummer ett att erkänna att det finns ett problem och försöka identifiera det (den biten hade min vän svårast med). Nummer två var att båda ville lösa det (den biten hade jag jobbigt med för konflikträdd som jag är så jag drog mig hellre undan, så som din vän kanske gör nu). Poängen tror jag är att båda måste vilja satsa på vänskapen för att kunna lösa det. Dumt att din vän inte vill… Vänskap är ju inget som växer på träd.

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Du har så rätt. Vänskap är nåt man ska värdera och vara enormt rädd om.
      I det här fallet är det min vän som backar helt, men jag hoppas att hon trots allt kommer fram till att det är mer värt att stanna upp och lösa problemen än att kasta bort allt för att det är en jobbig situation som uppstått.

      Skönt att höra att det finns hopp och att jag inte är ensam.