There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Man kan ju inte säga att jag INTE försöker

- februari 9, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 2 comments -

Jag lever viktminskning, i varenda cell i kroppen. Kul? Inte direkt. Jag lovade mig själv att det skulle vara slut på det här frenetiska kalorijagandet, räknandet, vägandet och mätandet. Istället...

Jag lever viktminskning, i varenda cell i kroppen. Kul?
Inte direkt.
Jag lovade mig själv att det skulle vara slut på det här frenetiska kalorijagandet, räknandet, vägandet och mätandet.
Istället är det värre än någonsin.

Förut

Jag gick ju ner förut, utan problem. Genom att tänka på vad jag åt, räkna lite ViktVäktarPoints och röra mig en gnutta. Då gick jag ner och allt var bra. Lite godis på helgen, vin, nån drink, en pizza ibland var aldrig några problem. Så började jag träna och de första månaderna var det inga problem.

Träningen tycktes varken göra till eller från. Sen sa det stopp och där är jag fortfarande.

Försökt ALLT!

Jag har försökt äta mer, äta mindre, festa loss, hålla igen. Leva, ha roligt, träna massor, träna mycket, väga maten, räkna kalorier, vara mindre noga och vara supernoga. Jag har ta mig tusan provat allt jag kan komma på.

You suckJag har druckit kaffe i baljor och knappt kaffe alls, druckit inget vatten och druckit minst 2 liter varje dag, ätit mer fett, ätit mindre fett. Träningen är huvudsakligen konditionsträning med en del styrka som varieras i mängd och olika klasser.

Jag har frågat alla jag känner, till och med en utbildad nutritionist och en hel del vårdpersonal som numer är lika förvånad som jag, över att det aldrig tycks lossna. Jag har gett det tid och försökt stressa fram det.

Jag äter bra mat, som jag lagar själv. Helst fisk, skaldjur och kyckling med massor med grönsaker, bönor och en del kött. Jag äter inte mycket bröd, såser eller feta mejeriprodukter. Massor med fibrer. Ibland har jag svullat loss med en pizza eller ute på restaurang.

När jag väl dricker alkohol så blir det vitt eller rött vin ofta blandat som en dagens eller en Saint Tropez med light läsk.
Jag äter godis till helgen, ibland popcorn sällan chips och nötter.

Jag har gått från att aldrig äta frukost och lunch bara ibland, till att alltid äta 3 mål varje dag med mellisar före och efter träningen.

Inget funkar

Men jag kan inte för mitt liv komma på vad det är som saknas eller vad det är jag gör fel.
VARFÖR funkar det inte?
VARFÖR går jag inte ner i vikt?

Mät kroppen säger alla, och det är inte lätt när kroppen är så mjuk och gosig som min, men jag känner på kläderna att jag minskat lite. MEN, typ 1½ storlek eller kanske 2 de senaste 8 månaderna och INTE ETT KILO i vikt!
VA FAAAAAAN!

Ska det vara så här?
Jag bara undrar?

Knep

Jag har provat varenda knep jag har för att komma vidare och hittills har inget funkat.
INGET!
För 2 år sedan festade jag loss på riktigt på en finlandsbåt. Vi talar måååååååånga kalorier i form av godis, mat och sprit och jag gick NER 0.6 kg efter den helgen!
Nu går jag upp bara det närmar sig Tisdag, typ…

Jag känner mig som en raspig gammal skiva som hakat upp sig. Det enda jag tjatar om är att inget händer, men det är ju såååååå tröstlöst. För första gången i mitt liv lever jag som jag trodde man skulle leva men jag verkar ju ha helt fel för det funkar inte.

SUCK!

  • Anna

    och utöver min helt ovidkommande kommentar på fejjan, så – allt du försökt med som inte fungerat, hur länge har du försökt innan du bytt strategi? Jag menar, det är inte SÅ länge jag följt din blogg och många va dessa ändringar har du ju hunnit med under den tiden … en tanke bara. Det är ju inget som händer på några dagar/en vecka i förändring i kroppen när man ändrar något i kosten … :)

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Nääää, jag vet.
      Så nu ska jag försöka hålla ut och inte ändra nåt mer på 3 veckor.
      (Det lär väl hålla ett par dagar eller så)
      Just nu känner jag mig i alla fall väldigt nöjd med det jag gör.
      Förutom att det är rätt jobbigt att räkna, väga och mäta men det kan jag leva med ett litet tag till.
      Bara liiiiiiite otålig nu…..