There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Men jag är inte mano

- juli 18, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 2 comments -

Svensk sommar. Varmt, mulet, kvalmigt och regn. Men det är varmt i alla fall. Och rätt skönt ändå, på ett sånt där lagomt Svenskt sätt. Lagom, kanske det svenskaste av...

Svensk sommar.
Varmt, mulet, kvalmigt och regn.
Men det är varmt i alla fall.
Och rätt skönt ändå, på ett sånt där lagomt Svenskt sätt.

Lagom, kanske det svenskaste av alla ord.
Vi ska alla vara lagom.
Alla ska ha det lika dåligt, så är alla nöjda.
Vi ska inte sticka ut ur mängden men gnälla på saker som stör oss går bra, fast det verkar farligt att faktiskt säga till eller försöka lösa problem.

Jag ids inte. Jag är sällan lagom men jag är jag, folk får leva med det.
Jag bloggar personligt, jag känner alltid mycket.
Inte lagom alls.
Det går upp och det går ner.
Jag är inte lagom ledsen eller lagom glad.
Jag är ledsen så hjärtat brister eller glad i samma utsträckning.
Kanske lite mano, sa hon.
När jag grät omvartannat, när jag försökte förstå varför.
Men jag är inte mano.
Jag klarade bara inte att hålla masken bättre än så.

Och det blev ingen träning idag.
Jag ville inte.
Oinspirerad.

Men det blev ett hundmöte som gjorde mig stolt.
Lilla Ninjan träffade stora Leslie och utan ett enda skäll, ett enda morr, inte ens ett enda gny, så var de vänner på 4 minuter och låg intill varandra som om de aldrig gjort annat.
Ninjan känns så lugn och trygg. Sådär så jag känner att han kommer bli en sån vovve man verkligen kan vara stolt över. En smart jycke.
Nästa gång blir det en bad-dejt för hundarna!
DET kommer bli kul!

Å så blev det kaffe på verandan med Leslies Theza och trevligt prat.
Det var efter det som regnet drog in.
Jag bakade smulpajer istället för att träna och Lilla R och Lilla T gick ut med Ninjan som kom hem genomblöt och såg ut som en ynklig liten råtta.
Sen blev det middag för hela familjen +1 och alla fick varsin liten smulpaj fylld med röda vinbär som jag och Lilla M plockat i busken vid mitt förråd.


Jag funderar på hur det känns, att inte träna, men jag känner ingen ångest. Jag funderar på det faktumet att jag gått upp i vikt av att inte träna och dessutom äta ordentligt onyttigt men inte heller det känns som att det stör mig speciellt mycket.
Jag ägnade ett år åt att stå stilla i vikt. Trots att jag verkligen kämpade med både kosten och träningen.
Det var tröstlöst jobbigt. Jag längtade ständigt efter resultat.
Nu tar jag paus.

Och jag har ett slutdatum.
Den sista Augusti är sista dagen jag tillåter mig själv att bara vara.
Sen är det strikt kost och träning som gäller.
Men dit är det långt kvar än.
Och tills dess hoppas jag återfinna träningslusten.

– Postat genom BlogPress från min iPad

  • Theza

    Stolt ska du vara!! Otroligt trygg vovve med härlig personlighet och nyfiken på det mesta =) Ni känns också trygga i rollen som ”husse och matte” och det känner lille Ninjan av! Leslie och Theza tackar för gott kaffe och trevligt sällskap!! Åh kan du, så vila i att det är okej med en paus och att faktiskt bara vara… Jag önskar att jag orkat träna hälften av det du gjort, du har varit så fantastiskt duktig och diciplinerad och jag är övertygad om att du på ett eller annat sätt kommer igång igen! Efter en välförtjänt och säkerligen välbehövlig paus!

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Ett stort och hjärtligt tack!
      Å en bamsekram <3