There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Mental viktminskning del 1- Bakgrund

- november 6, 2009 - by , in Det här är jag, Gott och Blandat, Vikt-igt, with 4 comments -

Hur vi ser oss själva har stor betydelse när vi pratar om viktminskning och förändring i livsstil. Rätt ofta har överviktiga personer problem med sin självuppfattning och dåligt självförtroende. Viktminskning...

Hur vi ser oss själva har stor betydelse när vi pratar om viktminskning och förändring i livsstil. Rätt ofta har överviktiga personer problem med sin självuppfattning och dåligt självförtroende.
Viktminskning uppstår genom att vi gör förändringar i vår kost och träning men viktminskningen behöver också komma inifrån. För att få till en verklig förändring, ett nytt sätt att leva så måste vi ta tag i våra känslor och tankemönster.

För många är en viktminskningsoperation ett stort hjälpmedel på vägen till en normal vikt. Jag vill berätta min historia för att visa att lösningen inte alltid är så enkel. Det är inte alla som rasar 60 kilo på 9 månader, mår prima och lever som om de aldrig haft problem med vikten tidigare.
Men de som liksom jag opererats, och ändå inte riktigt lyckats, får inga förstasidor i kvällstidningarna. När man har opererats inte bara en, utan faktiskt två gånger och ändå fortfarande är överviktig, är det lätt att ge upp. Jag kände det som om jag har misslyckats och jag har både känt skam, skuld och besvikelse för att jag inte lyckas.

Men nu är det slut med det. Jag vill visa att alla inte lyckas första, eller ens andra gången, men att alla kan lyckas.  Det är först när du ger upp och slutar försöka som du verkligen har misslyckats.

Här är jag

Jag har alltid sett mig som en tjockis.
Till och med vid de få tillfällen då jag varit storlek lite mindre så har jag alltid känt mig tjock. Jag har å andra sidan alltid varit mer eller mindre överviktig, oftast mer…
Min bild av mig själv har ganska lite verklighetsförankring, dels för att jag inte ser mig själv utifrån, som alla ni andra gör, dels för att den konstant är färgad av hur jag egentligen mår. Man skulle kunna säga att det är som två spegelbilder hopslagna, dels den ”riktiga” när jag ser mig själv i spegeln och dels den mentala som jag har i huvudet.

Sen jag var 11 år gammal har jag trott att det var mitt fel att jag var stor. Det är först på senare år, när jag själv vuxit upp och fått barn som jag insett att felet var aldrig mitt, inte från början. Jag har skämts. Jag har hört alla skratten bakom ryggen, de som gav upphov till att jag trodde att alla som skrattade runt mig skrattade åt mig.

När jag 1998 vägt mig och insett att jag var för tung för min våg så tog jag tag i min vikt ordentligt. Men resan skulle visa sig bli bra mycket längre än jag trott från första början. Fram tills dess hade jag provat allt utan bestående resultat. För varje misslyckande mådde jag ännu sämre.

Gastric Banding

Jag blev opererad med Gastric Banding vilket fungerade i den bemärkelsen att jag gick ner i vikt. Jag hade en del problem med maten men var glad över att kilona rasade. Äntligen skulle jag bli som alla andra, som den jag egentligen ville vara. Jag åt inte mycket. Operationen gjorde att jag alltid var mätt eller blev mätt på några få tuggor.

Så höll jag på i flera år. Jag tyckte att jag mådde prima och min lycka var gjord, för jag behövde inte träna utan vikten bara trillade av, av sig själv. Något mer arbete med den mentala biten av viktminskningen ägnade jag mig inte åt.

När jag nådde min målvikt typ 70kg senare så tyckte jag att allt var perfekt. Jag hade en underbar man, underbara ungar och levde ett perfekt liv. Däremot hade jag lite svårt för mitt nya jag. Utan allt fett så kändes det inte riktigt som jag och jag kände inte igen det jag såg i spegeln.

Vad heller inte tänkte på var att jag mer eller mindre svultit min kropp i flera år. Jag hade inte mycket till muskler kvar, de hade gått åt i processen och jag hade inte tränat alls så jag byggde inga nya. För att vara smal var jag fortfarande ganska fet för jag hade förhållandevis mycket fett till mina få muskler även om jag på ytan såg smal ut.

Gastric Bypass

Jag var inte vid målet någon längre tid. Bandet jag hade runt magsäcken gick sönder och vikten skenade iväg. Efter att ha svultit så länge lagrade min kropp in allt den kom åt i fettdepåerna. Jag var hungrig för första gången på många år och började äta mer normalt, vikten ökade.

Det tog ett år så fick jag tid för en annan operation. Den här gången blev det en Gastric Bypass operation. Under det året hade jag gått upp mer än hälften av det jag lyckats gå ner trots att jag kämpade för att inte gå upp i vikt.

Den nya operationen skulle vara jättebra. ”Alla” andra rasade i vikt och jag såg framför mig hur jag också skulle göra det. Det gjorde jag inte. Jag gick ner 10 kg, sen stod det still. Nu var jag olycklig igen. Tjock och olycklig. Varför lyckas alla andra men inte jag? På sjukhuset låg fokus endast på att det var jag som inte lyckades. Jag som gjorde fel. Jag som fuskade med maten.

Jag började om med bantningskurer som inte fungerade och kände mig allmänt misslyckad som varken klarade det ena eller det andra. Som alltid tidigare straffade jag mig själv för att jag inte lyckades bättre. Det var jag som var inkompetent och misslyckad.

Läs fortsättningen i Mental viktminskning del 2- Nutid

  • Pingback: Ännu en ny vecka har startat | Party Pinglan

  • Pingback: I was aiming for the sky…. | Party Pinglan

  • http://www.spinell.se Mattias

    Det jag skulle vilja se är statistik på långtidseffekterna av viktminskningsoperationer. Vad är ”success raten” sett på 10 år med olika metoder. Och hur är det jämfört med andra metoder?

    Bra skrivet för övrigt – ett angeläget ämne för många. En stor del av problemet i mina ögon är att sjukvården fokuserar på symptomet, dvs övervikten, och inte på problemet, dvs det matmissbruk som lett fram till dagens situation. Man botar det som syns med problemets kärna gör man inget åt. Jag tror att man måste behandla bägge för att få långsiktiga oc varaktiga resultat.

    Görs det ens någon långsiktig uppföljning på resultaten?

  • Pingback: Hur fungerar viktminskning egentligen – Del 3 | Party Pinglan