Nä han luktade inte smultron heller…
- februari 28, 2012 - by Tess, in Gott och Blandat, with no comments -
Här ser ni dagens fyllo iklädd trendiga 3D-glasögon på Cosmonova.Det här är Oskar, en jättegullig kille i sina bästa år men långt från i sitt bästa skick. Oskar har festat...
Här ser ni dagens fyllo iklädd trendiga 3D-glasögon på Cosmonova.
Det här är Oskar, en jättegullig kille i sina bästa år men långt från i sitt bästa skick.
Oskar har festat hela natten och det syntes kan man säga, och det hördes att haft en grym natt när han blåslagen berättade om nattens konsert och röjet.
Man kan lugnt säga att jag har festat minst lika hårt, minus blåmärkena och den nästan knäckta näsan, och det ska bli intressant att se resultatet av vår kommande kryssning. Frågan e om vi bägge kommer krypa av båten?
Och känner ni er nu sugna så kan jag meddela att trots att Oskar verkar vara allt man kan önska hos en kille med hela livet framför sig, så är han upptagen. Sorry girls.
Hur som helst vi befann oss på Cosmonova för att se på SeaRex 3D.
Filmen var bättre än jag trott och det var väl spenderade 40 minuter.
Det var givetvis inte bara vi två, nä det här var en grej med jobbet men Oskar var den enda som vågade ställa upp på bild, så jag tycker vi skiter i de andra.
När filmen var slut åkte jag till Maxi för att veckohandla med Fisen och 15-åringen.
Först behövde vi äta.
Sen handlade vi och när vi kom ut från Maxi hade våren äntligen kommit på bättre tankar och gav oss 7 plusgrader och strålande sol.
I morse när jag vaknade till gråmulet snöslask då var jag milt sagt sur på våren som gett mig sånt skitväder, men med solen i ögonen kände jag mig helt blind men lycklig.
Det är inte jag som fotat, det e Rasmus (15-åringen), om ni undrar.
Hemma tog det som alltid tid att packa in allt på rätt plats och sen bestämde jag mig för att laga middag.
Det blir en fusion av Finland och USA med en finsk makaronilåda med ost i. En mix mellan makaronilåda och Mac and cheese.
Jag tror det blir gott. Jag brukar sällan laga mat som inte e god.
Idag har Fisen namnsdag. Det behöver firas så jag plockade fram en sån här låda som jag hade i frysen.
Jag har fler lådor om nån vill komma på fika.
Sen fick jag mail från Sats, att jag kommit in på min klass.
Idag ska jag Zumba för en grym instruktör, Anna Bensryd. Har ni kort på Sats och gillar Zumba eller Bp så kolla efter hennes klasser. Kan starkt rekommenderas.
Alltså jag e kanske partisk, för hon e min vän, men hon e verkligen grym!!!
Annars har jag Zumbat för Johanna de senaste två veckorna, och jag älskar henne med. Och ja, jag får väl anses som partisk här med, ännu en av mina fina vänner heter Johanna Lundberg.
Johanna Lundberg hittar ni också på Sats och hon är orsaken till att jag skaffade mitt Satskort från början.
När jag var helt ny och livrädd var hon min första instruktör och jag älskade henne från det att hon klivit upp på scenen.
Johanna har en unik närvaro, nåt inte många har, och alla deltagare är viktiga för henne. Hon fick mig att räknas redan från första början, fast jag gömt mig längst ner i ett hörn av salen. Johanna har en sån där grej, hon lär sig namnen på alla deltagare på hennes klasser och sen pratar hon med alla från scenen. Som om vi alla kände varandra och var där tillsammans för att ha roligt. Sen drar hon gärna upp folk på scenen, vilket jag tycker e asroligt. Det är helt omöjligt att känna sig obekväm på hennes klasser.
Annas Zumba är snabbare och tekniskt svårare, men Anna på scenen får det hela att se flygande, viktlöst och enkelt ut. Fast jag känner mig som en elefant i en porslinsbutik när jag dansar för henne. Johannas klasser, där kan jag inte sluta le. Ett långsammare tempo, perfekt för en elefant med svårt för att få ihop koreografin, Och massor med glädje och kärlek.
Två väldigt olika men jag älskar dem bägge.
Fast kommer ni ihåg? Jag har skrivit om mitt första möte med Anna tidigare.
Då var jag mest rädd.
Det är jag inte längre!