There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Nämen jag fortsätter väl som vanligt då…

- augusti 10, 2010 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Kan jag säga det när jag förändras hela tiden? Jag har förändrat mycket i mitt liv, jag har förändrats mycket. Det är helt enkelt inte samma Tess idag som för...

Kan jag säga det när jag förändras hela tiden?
Jag har förändrat mycket i mitt liv, jag har förändrats mycket. Det är helt enkelt inte samma Tess idag som för två år sedan, på gott och ont.

Själv kan jag tycka att jag är som jag alltid har varit. I det stora hela är jag densamma med samma värderingar och samma stora hjärta, men ändå inte. På så många sätt har jag landat mer i mig själv och blivit mer den Tess jag alltid velat vara och kanske alltid varit innerst inne.

Vart tog räddharen vägen?

Jag springer inte och skriker så fort jag ser en geting. Jag får inte panikångest över att behöva parkera på okänd mark eller över att köra själv till nya platser.
Till och med min notoriska rädsla för att prata med andra än min närmaste familj i telefon håller på att ge med sig och jag börjar bli rätt duktig på att sitta med som passagerare och njuta av att någon annan kör och att jag slipper.
Småsaker men ändå, jag kan knappt tro att det är jag.

Det här är nojjor jag arbetat med att behärska och kontrollera i många år, och nu helt plötsligt bara funkar det.
Hur blev det så?
Helt klart är att viktminskningen och arbetet med mig själv ger resultat långt utöver bara kilona på vågen.
Idag hade jag ett minus, ett pyttelitet minus, men det var ändå skönt efter två veckor med små plus.

För resten av livet

Viktminskningen går allt annat än fort just nu och även om jag önskar att det skulle gå fortare så är det inte hela världen. Jag säger det igen, jag lever bort mina kilon.
Inte en sekund av all tid jag lägger ner på att träna och tänka på vad jag äter kommer jag behöva ångra i framtiden.
Jag försakar inget, jag lever varenda sekund och njuter av livet och av alla faser jag går igenom.
Jag gör misstag, lär mig av dem och går vidare.

Det är inte en engångsgrej, det är för resten av livet jag gör det här. Jag har massor med stöd omkring mig, som hejar på och plockar upp mig när jag är nere. Utan dem skulle jag inte lyckas. Även om jag gör jobbet själv så behövs stödet för att hålla ut, för att orka. Det är ett tufft jobb att förändra en hel livsstil för ett helt liv. Att från grunden bygga om mig själv för att jag ska kunna nå min fulla potential, det är inget litet arbete.

Skyddsnät

Jag har ett enormt stöd hemifrån, från min underbara Darling, som envist pushar mig framåt trots att det är jobbigt emellanåt när jag förändras. Hon som vet som coachar min träning och tjatar på maten finns alltid i närheten och partysälen som hejjar och pushar! Ni alla betyder så enormt mycket för mig.

Kommentarer i bloggen från er som läser värmer mitt hjärta och ger mig energi och alla mina vänner som alltid finns till hands, ni betyder massor.

4 snabba kilon

Den här veckan gick ledningen till mig. Jag hade ett litet, litet minus och kompis ett litet plus. Med 0.4 kg leder jag nu över Kompis. Dessvärre måste jag tillägga att vi är inne på vecka 6 men bara halvvägs, så snabbt går det ju inte. Tills nästa vecka hoppas jag på ett snyggt minus, nu är det läge för det tycker jag, speciellt om jag ska komma lite närmare mitt Turklandsmål till den 11/9.

Å andra sidan kan jag nog sola i bikini i Turkiet oavsett om jag når mitt mål eller inte. Men det skulle va roligt att komma åtminstone lite närmare målet.

Min värld

I min värld finns det inga förlorade dagar, bara dagar när jag kanske gör lite mindre bra val. Det finns ingen mat som är helt förbjuden men det finns en hel del som jag väljer att äta lite mindre ofta. Jag försakar inget, men jag väljer när jag ska njuta av det.

Det är mitt liv, mina val och jag kontrollerar maten, låter den inte kontrollera mig.

Besök på Kolmården med lillebrors familj