There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

När små saker blir till stora monster

- april 6, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Att göra enkla saker riktigt svåra är jag expert på. Momsen och bokföringen är perfekta exempel på det. Jag har ju eget företag men i det händer det inte så...

Att göra enkla saker riktigt svåra är jag expert på. Momsen och bokföringen är perfekta exempel på det. Jag har ju eget företag men i det händer det inte så mycket just nu. Därav borde bokföringen vara enkel, det är få poster och små summor det handlar om.

Men om man är som jag och har någon slags fobi för bokföring känns varje enkel sak genast lite svår. För att göra det hela lättare för mig så brukar jag försöka tänka på saker med lite framförhållning, även om det sällan lyckas. Men faktiskt så känns allt i alla fall en gnutta lättare om jag vet att jag gör den nu, men den inte behöver vara klar förrän om tre veckor. Jag ger mig själv tid att misslyckas flera gånger och slipper stressa.

Så en månad innan momsen skulle vara klar ska jag sätta mig ner och börja med den. Då visar det sig att mina 4 veckor är typ 4 dagar och jag får panik. Jag kommer inte hinna och vi vet ju alla att Skatteverket inte är att leka med. När jag hamnade där så slog jag i ren panik ifrån mig allt. Jag gav upp och kollade istället vad som skulle hända om jag inte lämnade in i tid och konstaterade att bötesbeloppet var 500 pix. Lät ju överkomligt.

Och så gick dagarna.

Eftersom skatteverket inte tycktes sakna momsdeklarationen så sorterade jag in den i tanken bland allt annat jobbigt att ta tag i och där blev den liggandes. Efter några veckor fick vi ett brev, där vi blev uppmanade att lämna in deklarationen eller så skulle vi sköntaxeras på typ 9500 kr. Vi fick på oss till den 27/3 eller nåt.

Tiden gick. Och momsen som säkert var enkel att få klar blev till ett stort svart monster i mig, som till slut kändes för stort att ens tänka på. Sista helgen tvingade jag mig ändå att göra nåt åt det hela.

Och vet ni vad. Det tog mig kanske 15 minuter om ens det. Jag fyllde i några siffror i bokföringsprogrammet, printade ut en rapport, fyllde i Skatteverkets momsdeklarationspapper, kom på att jag nog kan deklarera på nätet, loggade in och fyllde i siffrorna på nätet. Klart!

Jag skojar inte.

KLART!!!

Vad kan du lära dig av det här frågade maken? Och jag svarade att läxan är ju helt klart att faktiskt ta tag i saker, trots att de känns jobbiga och då komma ihåg att jag är oftast det enda riktigt jobbiga elementet i ekvationen. Det är inte saken som är jobbig, det är oftare min uppfattning av den och min uppfattning är kanske inte alltid överensstämmande med verkligheten.

I den här mentala-gå-in-i-väggen-depressionen som jag har just nu ingår det att jag har svårt att faktiskt fatta beslut. Även på de enklaste saker är det svårt att bestämma nåt och efter att jag insåg det så ser jag att jag alltid svarar vagt och otydligt för att det är så svårt att faktiskt bestämma nåt.

Maken sa, just angående momsen och bokföringen, att från och med nu borde vi beta av det mer kontinuerligt, oftare och lite i taget så slipper vi kanske dessa stora monster. Från och med nu, sa han, så stämmer vi av varje kvartal okej? Och jag svarade att jo det låter ju bra, det kanske vi ska göra. Kanske är ett ord jag använder hela tiden. För att slippa lova nåt och slippa bestämma nåt helt och hållet.

Idag har jag i alla fall börjat med nåt helt nytt. Medicinering mot depression och jag hoppas att det kommer funka. Desto mer jag funderar, desto tydligare blir det att jag inte är riktigt mig själv.

Faktum är att jag tror att det var rätt länge sen jag var riktigt mig själv.