There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Nästa vecka är det kuratordax

- april 19, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Tack. Bara sådär. Ni som finns, peppar och säger till när ni inte håller med mig. Ni få som är raka och ärliga och inte kör med några jäkla dolda...

Tack. Bara sådär. Ni som finns, peppar och säger till när ni inte håller med mig. Ni få som är raka och ärliga och inte kör med några jäkla dolda agendor eller löjliga spel, bara för att det ska se snyggt ut. Ni som accepterar att jag ibland behöver be om ursäkt för vad jag sagt eller gjort, ni som förlåter istället för att stänga av och sluta lyssna.

Jag är otroligt glad och tacksam för att jag har er. Så är det.

Precis som igår eftermiddag krympte min värld till en klump i magen när jag var på väg hem. Som om jag är så trött att jag inte orkade hålla distansen utan lät mörkret smyga inpå och fylla mig. Det är jobbigt att känna att jag går omkring och bär på en stor sorg, utan att helt och hållet kunna förstå den eller kunna definiera den.

Men så kom jag hem. Till ungar som plockar en disk och går ut med hunden utan att jag behöver tjata. Bara sådär och då luckras mörkret upp och jag tänker att jag vet ju precis vad jag har som jag älskar, varför kan jag inte få det att räcka till? Jag känner mig trasig.

Ni som har skrivit till mig, ni ska veta att det betytt massor. En riktigt jobbig dag, när jag känner mig som allra mest ensam, påminner jag mig om att ni tagit er tid att skriva till mig för att ni tycker att jag är viktig. Jag räknas, när jag själv räknat ut mig för länge sedan.

Nästa vecka ska jag träffa en kurator. Jag vet inte vad jag ska säga. Nästa vecka ska jag skrivas in på sjukhuset och ta alla förberedande prover inför operationen. Jag är rädd. Inte för själva operationen eller sjukhuset eller nåt sånt, utan för resultatet, eller för att det inte ska bli nåt resultat, för komplikationer, för att åldras. Jag vill inte bli gammal.

Och snart fyller jag år. Förra året vid den är tiden planerade jag för en asgrym kryssning. Då visste jag inte att det skulle bli den sista gången jag firade min födelsedag med Eva. Det känns absolut jävligt jobbigt. Jag var ju så säker på att det alltid skulle vara vi två mot världen liksom.

Och efter denna deppiga titt in i mina tankar så tänker jag försöka dränka mina sorger med ett par jäkligt trevliga bruttor ikväll. Och en öl eller tre. Och en middagsdejt.

Önskar er alla en härlig fredagskväll! Simma lugnt!