Ni rubbar hela min värld.
- februari 19, 2009 - by Tess, in Gott och Blandat, with no comments -
Jag är född -72. Det innebär att jag fyller 37 år i år. Känns helt omöjligt för jag tycker att 37 låter så mycket äldre än vad jag faktiskt känner...
Jag är född -72. Det innebär att jag fyller 37 år i år.
Känns helt omöjligt för jag tycker att 37 låter så mycket äldre än vad jag faktiskt känner mig, men så ligger landet.
När jag var i 20 års åldern så var självklart alla mina vänner med några få undantag i samma ålder som jag. Vi festade, drack öl och sjöng karaoke. Många var singlar och vissa är det än. Några hade förhållanden som snart tog slut och några som jag var precis på väg att träffa mannen med stort M.
När jag var i 30 års åldern ( & fyrbarnsmamma vid 28) så började allt fler gå från glada singlar till sambos med familj på gång. De singlar som var lediga vid 20 hade många snubblat över en schysst partner vid det här laget.
Nu är jag snart 40 och jag ser en oroväckande trend i kompiskretsen. Separationer. Par som utåt sett verkar må bra och är hur söta som helst tillsammans släpper helt plötsligt Bomben. Vi pratar riktigt bakhåll, för jag har inte haft en aning om vad som var på väg.
Det kanske man kan tolka på två sätt.
1. Jag är inte tillräckligt nära vän och därför inte tillräckligt insatt.
2. Det är svårt att prata om problem i ett förhållande så därför visas de inte upp förrän man redan har valt väg.
I vilket fall så stör det här mig. Det rubbar min värld. För som den känslomänniska jag är så mår jag dåligt om mina vänner mår dåligt.
Men det är tyvärr inte allt.
Min hjärna går gärna (& alltid) sin egen väg och nu drömmer jag att min älskade lämnar mig på tusen och en sätt där alla är det värsta tänkbara scenariot och där det slutar med att jag vaknar rädd, ledsen, desperat och lämnad.
Visserligen bara i drömmen men det är nog så obehagligt.
Till mina vänner som har gått igenom något svårt eller gör det framöver.
Jag vill att ni ska veta att det gör mig inget att drömmer så konstigt. Jag gör ofta det när jag påverkas starkt av saker runtomkring mig. Det visar bara att ni är otroligt viktiga för mig.
Vi finns här, jag, M och ungarna och ni kan alltid komma hit om ni behöver komma bort.
Vi älskar sällskap, hela familjen. Och vi blir alltid lika glada för besök.
En vän sa att jag ger henne så kloka råd, och jag gör så gott jag kan. Om inte annat så erbjuder jag gärna en åsikt från en som inte befinner sig mitt i smeten och som inte är så påverkad av känslor. Vill någon prata så finns jag här och annars kan vi bara hänga, dricka god latte och kolla på bra film.
Så visst rubbar ni min värld men det är helt okej!
Bilden på framsidan av: aussiegall
Bilden i texten av: huzicha