There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Nu kan det väl bara sluta bättre

- december 9, 2011 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Nu när jag jobbar gör det lite skillnad om det är måndag eller fredag. Tidigare gick dagarna lite i ett, men nu är jag tröttare efter att ha försökt hinna...

Nu när jag jobbar gör det lite skillnad om det är måndag eller fredag.
Tidigare gick dagarna lite i ett, men nu är jag tröttare efter att ha försökt hinna med jobb och hem en vecka, så nu känns det rätt skönt att det faktiskt blir helg emellanåt, inte bara för att Maken är hemma då.

Idag började dagen riktigt, riktigt dåligt och efter mycket bråk brände tårarna på insidan av ögonlocken, men jag svalde det och packade in det tillsammans med annat skit i nåt hörn långt inne i mig.
En dag tänker jag att jag kanske exploderar av allt småttigt som jag bara lägger undan eller så kanske jag har tur och bara glömmer bort det med tiden.

Problemet med sånt som sårar är att det tenderar att dyka upp till ytan när tillfälle ges, trots att det en gång var bortglömt. Som att saker som sårar sitter kvar som små taggar i själen och hur man än försöker glöms de aldrig helt och hållet bort. Då pratar jag inte om stora bekymmer som självklart lämnar ärr efter sig utan små ord, sånt vardagstjafs.

Men nu är det bara jag och Ninjan hemma och jag tänker inte lägga mer energi på att känna mig värdelös just nu.

Vädret idag är riktigt nasty. Kallt, blåsigt och snöblandat regn.
Sånt väder som isar igen en själ på några minuter.
Ninjan fick ha på sig regnrock när han var ute, väldigt praktiskt när man är så långhårig som han.
Själv har jag inte varit ute än. Istället har jag suttit inne och preppat morgondagens kalenderinlägg, dammsugit för att nån visst släpat in en sandlåda i hallen sen igår kväll !??? och nu försöker jag få i mig lite frukost och skriva till er samtidigt.

Idag är det jobb igen.
Nobellunch för eleverna, vilket innebär fin mat och dessert.
Sen ska det städas, som alla dagar, innan jag kör hem och snabbhandlar på vägen.
Jag lär väl ha ett par timmar på mig, knappt, hemma sedan, innan jag ska åka tillbaka till stan, fast utan bilen.
I stan ska jag möta upp Hugo och fråga honom vad han har pysslat med de senaste 24 åren, sedan vi sågs sist på skolavslutningen i 9:an.

Jag undrar hur det kommer sig att efter så många år, så blev det två träffar med gamla klasskompisar sen grundskolan inom bara några veckor?
Oavsett så ska det bli roligt. Det var ju väldigt trevligt att luncha med Madde (fast jag tror hon själv skriver Made), så jag är helt säker på att ikväll kommer bli minst lika trevlig.

För er som inte känner mig så väl så är det svårt att förstå hur stort det egentligen är att jag har tagit kontakt med, och initiativ till, att träffa folk som numer är mer främlingar än bekanta. Jag som för några år sedan var enormt instängd och socialt fobisk.
Att träffa folk jag inte känner och behöva prata med dem hade skrämt skiten ur mig då, nu ser jag fram emot det.
Nu tycker jag att det är intressant och jätteroligt.
Själv tänker jag inte så mycket på vilken skillnad det är. Det är bara mycket i livet som känns enklare numer, men Maken han påpekade vilken skillnad det blivit och han har rätt.
Jag är mycket mer JAG numer.

Igår kväll hade jag tänkt börja dagens blogginlägg med att tjoa lite över skatteåterbäringen som kom igår. Jag hade helt glömt bort att den skulle dyka upp nu så det blev en glad överraskning att både jag och Maken fick tillbaka skattepengar. Perfekt såhär före jul och verkligen roligt när jag inte ens kom ihåg att de skulle ploppa in på kontot!

Så jag avslutar med att tjoa för en fredag som jag hoppas slutar mycket bättre än den startade och för 9000 sköna riksdaler!

TJOOOOOHOOOOO!!!!!!

tjoho