There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Och så föll jag

- juni 29, 2012 - by , in Gott och Blandat, with 2 comments -

I bilen och i lurarna spelar jag Sabaton så det dundrar i mitt huvud. Min nya kärlek. Fisen sa, måste vi lyssna på rock? Och jag svarade, ja, det måste...

I bilen och i lurarna spelar jag Sabaton så det dundrar i mitt huvud. Min nya kärlek. Fisen sa, måste vi lyssna på rock? Och jag svarade, ja, det måste vi göra. Hon funderade en stund och konstaterade sedan att jag tycker om många sorters musik, allt från pop till power metal. Och det har hon rätt i.

80-tals popen, min ständiga kärlek, kommer alltid finnas i mitt hjärta, lika så min eviga kärlek Europe. Efter samtalet med Fisen funderade jag på varför jag helt lämnat dessa bakom mig nu och istället bara lyssnar på Sabaton. Ett band jag inte hade hört för 2 månader sedan.

Och jag kom fram till att 80-tals popen tar mig alltid tillbaka i tiden. Visserligen var 80-talet bra på många sätt men det var inte lätt alltid att vara jag, då. Och just nu orkar jag inte med mer sånt där gammalt tycka-synd-om-mig-själv. Samma sak med Europe. Gud så jag har gråtit och känt mig ensam och lyssnat på Europe.

Sabaton däremot, kom in i mitt liv alldeles nyss och minnena sträcker sig inte längre än till Januari i år, när jag för första gången träffade en hårdrockande diskare vars husgudar heter just Sabaton. Och det var först när jag lärde känna honom, nu i våras, som jag tänkte att jag borde lyssna och inte bara avfärda, för att jag inte gillar ”sån” musik.

Och så föll jag. Jag föll för att det var så långt från det jag trodde att det skulle vara, nån slags skrikig, skräning, trash metal. Jag föll för att det gick att sjunga med i texterna och för att jag gillade musiken, melodierna och det tunga rockiga. Jag föll för att när jag lyssnar så finns det inga dåliga minnen, inte ett endaste ett, som jag påminns om. Däremot, med musiken ekande i huvudet finns det inte utrymme för så mycket annat heller och det är så skönt att få paus från mig själv ibland.

Jag är en periodare när det gäller det mesta. Ibland tränar jag, ibland inte. I perioder äter jag nyttigt, ibland är the godis of choise bara choklad, ibland bara surisar och ibland bara saltlakrits. Ibland äter jag inte godis alls. Ibland lyssnar jag bara på pop, ibland bara på 80-tals pop och just nu bara på Sabaton.

Maken säger att jag 40-års krisar och han kanske har rätt. Jag vet inte. Och spelar det egentligen någon roll vad jag sätter för etikett på det? Det känns som om jag letat efter mig själv de senaste åren. Det känns som om det borde komma en ny Tess snart. Lite som en larv-puppa-fjäril-process. Om det sen hänger ihop med krisandet, det vet jag inte, men kanske lite. För jag vill göra sånt som jag aldrig velat tidigare, som att gå på konsert, eller åka på rockfestival. Sånt som aldrig tidigare intreesserat mig.

Är det för att jag vågar, till skillnad mot förut, eller för att jag inte vill växa upp? Spelar det ens någon roll? Är det en naturlig fortsättning efter 17, visserligen underbara år som hemmafru, där jag självvalt inte gjort i stort sett nåt utan att ha Maken med, som jag nu vill liksom visa för mig själv att han måste inte vara med och hålla handen, jag kan och vågar själv?

Maken skrattade och sa, åk du på rockfestival. Tälta i några dagar i ösregn och lera. Sen lär du inte vilja göra det igen!

Får jag chansen ska jag fan testa!

  • Jenny

    Ja men då vet jag – Thessan letar sällskap till nån rockfestival som hon ska på. Jag vägrar att springa i lera & sova i tält så jag var inget bra sällskap…..
    :-)

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Jag vill åka till Rockstad Falun :)
      Å vill hon dit, åker jag gärna med henne!