There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Och som i Fame får jag väl betala dyrt på löpbandet i SVETT!!!

- mars 26, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

På trötta ben joggade jag i snigelfart på löpbandet. Fan att det ska va så tungt. Fast idag får jag väl skylla mig själv, jag har festat hårt i helgen....

På trötta ben joggade jag i snigelfart på löpbandet. Fan att det ska va så tungt.
Fast idag får jag väl skylla mig själv, jag har festat hårt i helgen.
Sånt kostar misstänker jag, och som i Fame får jag väl betala dyrt på löpbandet i SVETT!!!
Eller nåt.

Det var astungt, det e det fan varje gång, men jag gjorde det jag skulle, och inte en cm eller sekund extra.
Hur folk kan springa i samma takt som jag utan att se nämnvärt ansträngda ut fast på mycket högre fart fattar jag inte. Faktiskt så ser det ut som om vi springer i samma takt, de tar väl längre steg antar jag.
Det gör mig hur som helst inte klokare.

Sen promenerade jag från Sats till Centralstationen, på väldigt trötta ben.
På Kungsgatan såg jag en uteliggare, en sån som sitter ihopkrupen under filtar och ser enormt sorglig ut, med någon form av skål framför sig.
Där ska man lämna pengar, fast jag vill alltid lämna ett äpple eller kaffe och en ostfralla, men jag har aldrig vågat.
Så jag passerade, som jag alltid gör, utan att göra mot alls.
Det som var speciellt med just den här mannen var att han liksom låg lite på sidan och pratade i mobilen.
Känns inte det på nåt sätt helt fel?

Jag kom fram till Centralen samtidigt som pendeln skulle gått men tack vare ett signalfel och 3 minuters försening så kom jag precis på tåget.
Underbart!

Nu har jag klarat hälften av mitt löpprogram. Hittills har jag klarat alla passen. Nästa mardrömspass är det sista passet den här veckan, när det nu blir.
Förra tog jag på ren envishet och det lär väl bli samma nu med. Jag vägrar erkänna mig slagen av löpbandet så jag ger mig inte i första taget.
Men fy farao vad jag inte ser fram emot det.
Hur jag kunde tro i vintras att det här var en bra utmaning fattar jag inte. Utmaning, absolut, men så jäkla jobbigt!!!
Fast, jag behövde nåt nytt och det kan man lugnt säga att det här var.