There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Om barn och kalorier

- februari 2, 2011 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Här hemma är det ett hiskeligt räknande av kalorier. Jag räknar för att få fart på viktminskningen och Älsklingen räknar för att gå upp i vikt. Det är inte en...

Här hemma är det ett hiskeligt räknande av kalorier. Jag räknar för att få fart på viktminskningen och Älsklingen räknar för att gå upp i vikt.
Det är inte en helt enkel kombo.

Jag lagar mat utefter mina förutsättningar och det gör ofta att han i sin tur får äta massor för att maten är energisnål.

Sen får han komplettera upp med med mellisar. Tror han ska äta ungefär dubbelt så mycket som jag ska äta under en dag.

GrönsakerBarnen

Ibland funderar jag på vilka spår det här sätter i barnen. Hur ser de på vårt vägande, mätande och räknande?
Det sista jag vill är att påverka dem negativt när det gäller maten. Den kan vara svår som den är att hantera.
Som evigt överviktig har jag varit enormt noga med att mina barn ska ha bättre förutsättningar än jag själv.

Vi har alltså allt som oftast hållit rätt hårt på att man ska äta med måtta. Maten ska vara bra och nyttig. Godis och snacks hör till helgerna och enstaka kalas. Mat ska inte användas som belöning, tröst eller mutor.
Vi har pratat mycket kost och näringslära här hemma och det är väldigt intressant för vi har verkligen enormt olika förutsättningar allihopa.

Förutsättningar

Jag är kort och rund. Har alltid varit en latmask. Älsklingen är lång och smal, har alltid varit aktiv, mer eller mindre. Killarna är långa och normalviktiga. Två av dem är exceptionellt långa latmaskar och en av dem är dessutom diabetiker. Den tredje killen är lång, men inte extremt lång och latmask / väldigt aktiv i perioder.
LillFisen är precis lagom lång och lagom viktig.

Vi har alla alltså väldigt olika förutsättningar. Gemensamt för alla är att vi mår bäst av riktig mat och sämst av hel- och halvfabrikat samt allt onödigt smaskande, hur gott det än må vara.

Börntjänster

Idag när alla tycks vara så väldigt medvetna om hur de ser ut / vill se ut och folk sliter för att uppnå nåt slags ideal är det enormt förvånande att så många gör sina barn en enorm björntjänst genom att inte lära dem äta vettigt redan från det att de är små.

Jag har träffat folk som aldrig serverar grönsaker hemma för att föräldrarna inte äter det och då inte vill tvinga sina barn att äta det. Jag har träffat dem som inte har ett problem med att äta chips och godis när som helst mitt i veckorna och som oftast förknippar en mysig stund med något ”gott” att äta. Då pratar vi inte fruktsallad mina vänner.

OboyOboy till frukost varje dag, limpmackor för att det är det enda barnen äter och flingor som består till hälften av socker. Vansinne säger jag!
Sen undrar föräldrarna varför barnen har koncentrationssvårigheter i skolan och skyller på stora stökiga klasser och dåliga lärare.
För det kan ju inte ha att göra med att de får värsta sockerkicken till frukost som varar i bästa fall första lektionen, för att sedan sjunka snabbt och rejält.

Av erfarenhet kan jag säga att det här är lika galet som curlingföräldrarnas eviga skjutsande och fixande för att deras små gullefjun ska växa upp till vuxna bäbisar helt beroende av sina föräldrar.

Media

Media har en stor del i hur vi ser på oss, på våra kroppar. Hur vi tycker om oss eller hatar oss, där det sistnämnda dessvärre är vanligare. Vi kan bojkotta Media, inte köpa tidningarna och undvika den skeva bilden av kroppen så gott det går men först när vi konsumenter verkligen kräver något annat kommer det bli ändring, om ens då.

Men vi kan också påverka

Eller så kan vi ge våra barn förutsättningarna för att hantera det. Lära dem tycka om sig själva, låta dem växa upp och bli starka och självständiga. Inte göda dem med fel matvanor och låta dem ta hand om problemet med övervikten själva i vuxen ålder, utan lära dem ett vettigt förhållningssätt till det som trots allt är bränslet vi behöver för att överleva.

Barn gör som vi gör, inte som vi säger

Vi vuxna lägger tusentals kronor varenda år på gym-kort, skönhetsbehandlingar, snygga kläder, smink osv.
Sen trycker vi i oss skitmat som består av allt det kroppen verkligen INTE behöver, för att vi tycker att det är gott, för att det är enkelt och snabbt, för att vi inte orkar laga mat, eller inte ens kan laga mat.
Vi har ångest för baddräktssäsongen, pratar om att stå i vassruggen, skäms för våra kroppar och hade vi råd skulle vi göra kirurgiska ingrepp för att bättra på och snygga till både här och där.

Vad säger vi egentligen

Det här är arvet vi ger våra barn.
Det är den verklighet många barn växer upp i.
Vi säger alltid till våra tjejer att de är så snygga när de sminkat sig och klätt upp sig. Säger vi det när de är nykättrade, nysprugna och sådär skitiga som man blir efter en dag ute med spring i benen?

Det är illa nog att klädkedjorna (tex. Lindex ) har olika storlekar för tjej- och killkläder, för att någon galen person på fel post beslutat att grabbarna behöver mer rörelsevidd i kläderna när de ska springa och klättra i träd jämfört med tjejerna som ska sitta still och se snygga ut i läderkjolar strl 116 cl och klackskor.
Vi som är föräldrar, vi behöver verkligen inte spä på det.

SmågodisArvet

Ser du en sjukt fet förälder så är chansen tragiskt stor att han eller hon kommer med små knubbiga ungar som plockar ett kilo lösgodis i lördagsgodispåsen.
Fetma är ärftligt, framför allt när vi pratar om det sociala arvet.
Men det måste inte vara så.
Feta föräldrar kan få sunda normalviktiga barn.
Jag har gjort det.
Jag har kämpat mot övervikten hela mitt liv.
Jag har jobbat hårt för att tackla mina egna matnojjor, för att inte föra dem vidare. Jag led så det räckte i många år och fortfarande har jag svårt att verkligen älska mig, som jag är.

Samtidigt har jag barn som kan kost och näringslära, som äter sund mat och älskar mat, inte bara onyttig mat utan all mat.
Barn som är helt normalviktiga.
Jag tycker att det här är vår skyldighet som föräldrar. Det ingår i vårt föräldraansvar.

Vad tycker du?

  • Eva

    Den här artikeln skulle du fasiken skicka in till en tidning! så jäkla bra skrivet Tess!