There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Om vikten av vikten

- april 6, 2014 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag har vägt 145 kg. Förut var det svårt att erkänna det, att säga det högt. Jag sa att jag har vägt tresiffrigt. Numer är det så avlägset att det...

Jag har vägt 145 kg. Förut var det svårt att erkänna det, att säga det högt. Jag sa att jag har vägt tresiffrigt. Numer är det så avlägset att det inte känns lika knepigt och numer är jag rätt stolt över att jag inte väger lika mycket idag.

Jag har vägt 60 kg. I typ 2 veckor, om ens det. Det är lite jobbigare att erkänna, för skulden, skammen och känslan av att jag misslyckats sitter fortfarande i så hårt. Jag klarade inte av att stanna kvar där, eller ens i närheten. Numer vet jag att det inte var mitt fel, men det är svårt ändå. Framför allt hatar jag att se bilder från den perioden. Det gör ont överallt.

Jag har vägt allt mellan dessa två siffror. Jag har identifierat mig med min vikt, jag gör det fortfarande, och jag har mest skämts, hela mitt liv. Enligt mig själv har jag aldrig vägt ”rätt”. Jag har också varit och är fortfarande lite besatt av att veta vad andra väger. Det beror delvis på att jag har en väldigt skev bild av hur mycket man ”ska” väga. Det är så befriande att höra från folk som jag tycker ser alldeles perfekta ut att de inte väger 45 kg utan snarare kanske 60+ kg. Det ger mig lite hopp om att en dag kunna känna mig ”normal” själv.

Jag frågar ofta folk vad de väger men jag hatar att berätta vad jag själv väger. Lite snett. Men jag skäms, har alltid skämts och att säga min vikt högt är skitsvårt. Fast jag vet att jag är så mycket mer, så är min vikt så mycket jag. Och jag vill inte att folk ska skratta åt mig eller retas, eller snacka om mig och min vikt bakom min rygg.

Det är väl knappast så troligt men efter år av mobbing sitter rädslan och känslan fortfarande djupt kvar i mig. Vissa känslor är svåra att bli av med.

Numer har jag insett att vikten mest är en siffra och den siffran säger ju inte mycket om en person egentligen. Den säger inte om man är vältränad eller smal men ”fet”. Den säger inget om livet man har levt eller hur man är som person. Jag har svårt för att applicera det på mig själv men jag försöker.

Imorgon börjar jag räkna ner. 5 veckor kvar. Desto närmare jag kommer målet desto mer inser jag att det är först då som resan egentligen börjar. Det är då jag ska lyckas balansera PartyPinglan med min målvikt. Det kommer bli mycket tuffare än det är nu, det är jag helt övertygad om.

Sen måste jag klara av att hantera att vikten kommer pendla, klara av att festa, gå upp i vikt och ta tag i det direkt så att det inte blir en väg tillbaka. Jag känner mig själv, det är i motgångarna jag har som svårast att motivera mig att fortsätta. Men det ska gå. Jag tror att jag kan göra det den här gången. Framför allt för att jag mår bra, inifrån och ut.

Imorgon är det invägning. Jag har gjort mitt bästa den här veckan för att få ett bra resultat imorgon. Om det uteblir kan jag med gott samvete säga att jag i alla fall verkligen försökt! 4 träningspass har jag fått till den här veckan! 4 hårda och svettiga pass. Dessutom har jag promenerat på lite extra. 2 dagar har jag kommit över 20″ steg. Jag har gjort bra!

Håll tummarna för mig imorgon nu!