There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Om viktminskande operationer

- oktober 21, 2009 - by , in Gott och Blandat, Vikt-igt, with 1 comment -

När jag läser andra som bloggar om viktminskning så slås jag av att det är så många som skriver att de vill gå ner i vikt för att de vill...

När jag läser andra som bloggar om viktminskning så slås jag av att det är så många som skriver att de vill gå ner i vikt för att de vill bli snygga. Jag tycker att det är tragiskt att det ofta är så ytligt.

Allt handlar om att den som är smalast är snyggast och jag tror att de flesta tjockisar tror att smalisarna automagiskt genom sin ringa vikt mår bra psykiskt och lever ett underbart liv med fester och massor av uppmärksamhet kring sig.

Apperance is everything!

Visst, det måste vara skönt att kunna köpa vilka kläder man vill och välja och vraka bland allt snyggt som finns i butikerna, men gör de det?

Jag tycker allt som oftast att jag ser att mina smala vänner lider av minst lika många vanföreställningar som jag själv, och trots att de är fullt kapabla till att handla i vilken butik de vill så ser de inte det jag ser i spegeln.
De tycker inte att de är smala och snygga utan snarare ser de andra små skavanker som de ägnar mycket tid åt att dölja.

Tidningsomslag

Tidningsomslag

Sanningen är nog att de flesta av oss jagar vårt eget ideal och med dagens hets kring modet och vår vikt så är det få av oss som är helt nöjda.

När jag var liten fanns det inte tjockiskläder. Det var en ren mardröm att försöka hitta något som passade. Nuförtiden finns det ändå relativt stora kläder i handeln och även om man kan tycka att utbudet är ganska begränsat så finns det en hel del att välja på. Idag är det inget som hindrar också en tjockis från att vara lite snyggt klädd.

Men det är lite lustigt när man själv går och tänker att om jag bara vägde som hon då attans skulle jag vara nöjd.
Då skulle allt falla på plats och mitt liv skulle bli helt underbart. Så visar det sig att HON, den andra, tänker samma sak om någon som är ett par kilo lättare än hon själv.

Under ytan, behandlar man bara syptomen

Så länge man nu pratar om ett par kilo hit eller dit så spelar det inte så stor roll men när man är modell lite större och kanske har  20, 30 eller 60 kilo att tappa gör man bäst i att inte hålla fast vid illusionen att bara vågen visar det man vill så har man inte ett problem i världen.

Där tycker jag ofta att landstingen är helt fel ute.
Jag menar, de slänger gladeligen ut en 100 000-150 000 kr på en viktminskande operation för en överviktig person men sen är det stopp. Vill man ha hjälp med tex. terapi för att faktiskt göra något åt de verkliga problemen man har med maten så får man ett blankt nej.
Det får man bekosta själv och det är inte billigt för någon som kanske har det lite skralt i kassan.

För vårdapparaten däremot är ytterligare en 30 000-50 000 investerade i en patient inte så mycket pengar och det borde rimligen också visa sig i ett större antal lyckade operationer över en längre tidsperiod. Med andra ord en bra investering.

Fler lyckade operationer minskar antalet omoperationer och minskar också kostnaden för landstinget att vårda opererade och ändå överviktiga patienter med följdsjukdomar.

Gastricbypass

Gastricbypass

Operation viktminskning

När jag opererades för andra eller tredje gången bad jag i flera instanser om remiss till terapi så att jag kunde gå vidare och faktiskt ta itu med det som från början orsakat att jag alltid varit stor. Nej, det fick jag inte.

Däremot om operationen inte ger det resultat man kan förvänta sig så anses den inte fullt så lyckad och då kan man få en omoperation! Vi pratar stora pengar här och det jämfört med några gånger i KBT-terapi borde vara ett enkelt och naturligt val för sjukvården men det är det inte.

Viktminskande operationer fyller ett enda syfte och det har inget att göra med varför du blivit tjock eller hur du ska förbli smal.
Visst, du kan gå ner i vikt med hjälp av en operation om du följer de riktlinjer du fått och du kan hålla dig smal om du fortsätter att följa riktlinjerna men vänd på det.

Här har vi en grupp patienter som under många år inte kunnat kontrollera sitt ätande av olika orsaker. De har försökt att gå ner på alla möjliga sätt både bättre och sämre. De har aldrig lyckats följa och hålla sig till en diet utan ramlar alltid tillbaka i det beteendet som är naturligt för dem.
Problemet är inte att de inte vet hur de ska göra, problemet är att de har ingen kontroll. Genom operation minskar man deras möjligheter att äta så mycket som de gjorde innan. Gör man något åt kontrollproblemet? Gör man något åt orsakerna till övervikten? Nope. Man gör som så många andra läkare idag, man behandlar symptomen och hoppas att problemet ska försvinna.

Vems problem är det?

När man är i heffaklumpsize så har man problem med maten. Vi pratar om grupperna med anorexi och hetsätande men det finns fler än dem som har en förvriden inställning till mat. De flesta ordentligt överviktiga inser inte hur mycket de äter.
Detta för att det görs vanemässigt och för att ätandet inte har med hunger att göra. De äter för att det tröstar, för att det lugnar, för att det ger en tillfällig kick. De flesta anser att de äter inte mer än en normal person och ofta inte speciellt mycket onyttigare.
Om det var sant skulle de se ut som en normalstor person också.

Många tror att det handlar om att just de har en sämre ämnesomsättning än smalisar. Det är inte heller sant. Det är ytterst få som har dessa problem.
Problemet är att de inte ser hur mycket de faktiskt stoppar i sig och gärna vill leva i illusionen att de gör allt rätt men att det ändå inte funkar för just dem. Därmed är problemet inte deras att brottas med.

Före & Efter

Före & Efter

Media: Hallå! Jag är den som inte kan

I media idag ser vi ofta personer som med hjälp av en operation gått ner massor i vikt. Det är lätt att tro då att alla operationer lyckas och att alla som opereras blir smala och snygga på ett kick. Ofta har de gått ner snabbt och de berättar  gärna om hur härligt det är att känna sig smal och visar en bild där de står med bägge benen i ena byxbenet på deras största tjockisjeans.

Sanningen är att alla går inte ner i vikt med hjälp av en operation. En del går ner och sedan upp igen. Operationen förhindrar inte att du går upp i vikt. Operationen förhindrar inte att du äter onyttigt. Varför ser vi aldrig dessa personer i media?
Troligtvis för att bantning säljer! Folk vill läsa om personer som är framgångsrika och har lyckats. Folk vill känna att det kan vara jag!

Det är dessutom skämsigt att ställa sig där och berätta att jag är undantaget som bekräftar regeln. Hallå! Jag är den som inte kan varken utan eller med operation. Folk tror att de är ensamma för allt vi hör och ser handlar om de som lyckas. Men så är det givetvis inte. Det finns fler som inte lyckas, som trots operation ändå får fortsätta sin kamp mot kilona.

Operation är inte en lösning på problemet med dagens överviktiga samhälle. Det är en snabb fix som i bästa fall rättar till symptomen men inte orsaken. Varför blir vi allt fetare idag? Varför är nästa generation hela tiden större än den förra? Trots att vi känner till riskerna med övervikt?

Hur kan vi förändra?

Det här är viktiga frågor som behöver besvaras. De behöver också tas itu med. Varje ny förälder har chansen att ge just sitt barn en vettig inställning till mat som livsnödvändighet och som njutning. Men föräldrarna behöver guidning, information och hjälp att våga stå emot dagens samhälle som genomsyras av familjer där barnen får allt, hela tiden.

Jag menar att vi borde jobba på två fronter. Lättast borde det vara att ta tag i och hjälpa de som är på väg att skaffa barn. Kan vi bara få dem att tänka till så kanske vi kan se resultat redan nästa generation. Men vi behöver givetvis också jobba med de barn och föräldrar som idag känns rätt vilsna.

Nu pratar jag bara om barn och föräldrar för det är där vi kan förändra. De som är vuxna idag och överviktiga, de har redan sin problematik som de behöver ta itu med. Det vi behöver förhindra är att generation efter generation växer upp och tar över dessa problem. Därför blir det just barn och föräldrar och med dem hela det sociala nätverket och samhället kring dem.

Jag har 4 barn och jag ser på föräldramöte efter föräldramöte hur föräldrarna sitter vilsna och varken klarar av att sätta tider som barnen ska passa än mindre hinna med eller våga kontrollera vad barnen väljer att göra när de inte är i skolan. Här behövs det stöd! Ut med informationen till föräldrarna hur viktigt det är att de tar ställning och sätter ner foten ibland. Hur viktigt det är att de pratar med sina barn och håller koll på dem.

Jag har skrivit om det här med föräldraansvar tidigare. Här kan du läsa mer om det.

Vad tycker ni som läser? Har ni några åsikter på det här? Kommentera gärna!