Onsdag redan?

Igår var det dax för Tisdagsmöte igen och som vanligt sitter jag kvällen innan och tänker att den här veckan nog inte har varit så bra, egentligen…

Tisdagsmöte

Visst är det skumt, att jag allt som oftast tror att det ska gå dåligt när det generellt sett mycket oftare går bra än just dåligt. Är det så att jag inte vill hoppas för mycket för att inte bli besviken? Jag vet inte…
Hur som helst hade jag tappat ytterligare några hg veckan som varit och ligger nu bara 1 hg ifrån nästa stjärna! Inte helt illa…Det känns ju som ett överkomligt mål att nå till nästa tisdag trots att det blir fest i helgen igen.

Efter förra helgens allt för stora intag av rött vin så känner jag mig inte allt för sugen just nu. Fest blir det i vilket fall och jag längtar, det ska bli så trevligt!
I helgen har jag Klimatparty för mina vänner. Jag hopps ju på att kunna förmå några till att tänka lite mer klimatsmart och också själv få en liten puff i rätt riktning.

Igår var jag förresten på utvecklingssamtal med min son R och hans lärare. Idel goda omdömen vilket som förälder alltid är trevligt att få. Alla säger samma sak, han är duktig och han skulle kunna bli så mycket bättre om han bara slutade slarva…
Som exempel visade de mig en svenskauppgift som han lämnat in. Den var oerhört kladdig, fult skriven, slarvig och chockande nog skriven på baksidan av något annat gammalt papper. Till lärarnas stora förtret kunde jag ju inte låta bli att trots allt berömma miljötänket, att återanvända pappret (trots att jag nog vet att min kära son inte hade den tanken själv).
Jag fattar ju också att de vill ha in snygga uppsatser på rena papper men samtidigt så blir det mycket papper som går åt.

Svåra val…

Tillbaka till Tisdagsmötet…Jag hade med mig Lilla M som var hemma från skolan. Hon hade lite svårt att förstå varför vi träffades i grupp och vägde oss. Jag förklarade inte mer än att jag sa att vi ville göra det på det sättet.

Det är en svår balansgång att dels själv vara modell större och inte nöjd och samtidigt uppfostra en hop ungar till att inte bli stora och dessutom vara nöjda…

Jag menar, jag har en massa konstiga matnojjor som kommer från min uppväxt och det finns ingen som helst anledning till att mina barn ska behöva ha det så. Så mina barn får lära sig ett helt annat tänk när det gäller mat än vad jag fick när jag var liten, vilket ibland får mig att känna mig lite lätt falsk.
Jag har svårt att själv leva som jag lär för vanorna sitter hårt. Så ungarna får göra på ett sätt och själv gör jag på mitt sätt (fast jag försöker att inte göra det så uppenbart).

Sen har vi ju media som visar speciellt tjejer som halvnakna och anorektiska. Hur får man då sin lilla dotter att INTE vilja bli sån? Hur lär man ut andra värden när grannarnas barn fick börja sminka sig i 5 års åldern? Som den lilla tjej Lilla M är så tycker hon givetvis att smink är jätteroligt och vill sminka sig när det blir fest (vaddå? Det gör ju jag med, så vad ska jag säga om det?) Men jag vill få henne att förstå att snyggast är hon när hon är sig själv precis som hon är. Kläder och smink är bara yta. Försök förklara det för en 8-åring.
Att vi föräldrar dessutom alltid påpekar att ungarna är Sååå Snygga när de är sminkade och uppklädda hjälper ju inte heller. Klart att barnen tror då att det är något speciellt. För ärligt, hur ofta säger du samma sak till ditt barn bara så där?

Däremot så filosoferade min son R och hans kompis A över att två av deras tjejkompisar är så sjyssta för att de inte bara håller på med smink och kläder. Tjejer som bara håller på med smink och kläder har ingen personlighet sa de, de vill bara bli som någon annan hela tiden. De här tjejerna är sjyssta och lite mer som killar, mycket roligare att hänga med.
Kul att höra hur två 12-åringar funderar.

Dagens aktivitet

Idag blir det SÖS (sachsska) hela eftermiddagen. Jag och T ska på årsträff mellan 13-16. Det brukar vara jättetrevligt att träffa de andra föräldrarna med barn i samma årskull och med samma problematik.

Det är diabetes vi pratar om och på årsmötena får vi träffa läkare, kurator och dietist. Det brukar ge upphov till många diskussioner och frågor om vardagsliv, resor, stöd i skolan och rent praktiskt hur man enkelt löser knepiga situationer. Trots att barnen är födda samma år har de ju inte varit diabetiker lika länge och de nyare föräldrarna får då en chans att fråga oss som hållit på längre hur man gör med dittan och datten.

Undertiden går barnen i samlad trupp till lekterapin och leker men träffar där också ungefär samma uppsättning som vi gör (läkare, kurator och dietist) och får då chansen att prata med andra barn om diabetes och med läkarna om sina funderingar.

Sist ut!

Missa inte chansen att få 15 % på alla YC ljus. Klicka här och kolla in hela sortimentet. Du måste beställa senast den sista Mars om du vill ta del av erbjudandet.
Exakt hur du gör kan du läsa här