There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Ont

- maj 18, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag kallar det tarmvred men jag vet inte om det är helt korrekt. Jag har fått höra att det beror på sammanväxningar i buken efter många ingrepp, men inte heller...

Jag kallar det tarmvred men jag vet inte om det är helt korrekt. Jag har fått höra att det beror på sammanväxningar i buken efter många ingrepp, men inte heller det vet jag helt säkert att det stämmer.

Det jag vet är att jag har opererats många gånger och att de konstaterat efter varje operation att det är mycket sammanväxningar och ärrbildningar i buken.

I perioder har jag lidit av det jag kallar tarmvred. Det kan komma utan förklaring och sitta i någon eller några veckor. Det gör otroligt ont rakt genom hela kroppen, från tarmarna på framsidan och ut i ländryggen på baksidan. Jag har provat vanliga receptfria smärtstillande och de har ingen effekt alls.

Det enda jag hittat som lindrat smärtan är att äta ofta, typ hela tiden. Jag har inte hittat en enda orsak till vad som triggar det hela att starta.

Dag tre av VLCD-kuren satte det igång. Varför har jag ingen aning. Det lättar och försvinner helt när jag dricker mina shaker, men kommer tillbaka efter en timme. Jag tog en Tradolan dag tre som hjälpte en timme ungefär. Då är det ändå en ganska potent värktablett.

Dag fyra delade jag shakerna på hälften och drack dubbelt så ofta. Det tog i alla fall udden av den värsta smärtan.

Dag fem (idag) gick jag ut med hunden innan frukost. När jag kom hem hade jag redan väldigt ont. Så halva shaken hjälpte inte. Det fick bli en Tradolan också, men den verkar inte ge effekt alls nu.

Det är ju så typiskt. När jag väl klarar kuren utan större problem så börjar det här istället. Jäkla skitmage. Två personer har ifrågasatt om jag ens behöver opereras. Varför kan jag inte bara lägga om mitt liv och klara mig utan operation? Och det är klart att när jag har som mest ont är det lätt att ifrågasätta mig själv också. Men jag vet ju egentligen svaret. Jag har försökt hela mitt liv och inte lyckats.

På måndag ska jag ringa nån på kirurgen och se om det finns nån hjälp att få.

Tills dess är det bara att bita ihop och ignorera smärtan så gott det går.

Idag ska jag åka till Hundöarna så mer värktabletter kan jag inte ta, eftersom jag ska köra. Men sen, när jag kommer hem då kan jag prova att öka dosen lite och se om det hjälper.

Det är lätt att känna sig rätt liten på jorden när smärtan tar över allt.