There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

På botten

- oktober 6, 2010 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag nuddade botten igår. Jag mådde inte alls bra. För en stund var jag väldigt osäker på om och hur jag skulle ta mig vidare. Så nära botten var det...

Jag nuddade botten igår. Jag mådde inte alls bra. För en stund var jag väldigt osäker på om och hur jag skulle ta mig vidare. Så nära botten var det enormt länge sedan befann mig sist.

Missledande fokus

Under de år jag har bloggat har jag verkligen försökt att inte ha hela fokuset på vågen och vikten. Många gånger har jag skrivit om hur viktigt det är att hitta andra mätpunkter och just därför vill jag berätta varför vikten, från en dag till en annan nästan, fått så stor betydelse i mitt liv.

För det slog mig under eftermiddagen igår att det kanske egentligen inte var så mycket just vikten som jag grät över. Jag har haft det struligt kring mig, med väldigt jobbiga problem som jag själv känner att jag i nuläget kan påverka ytterst lite.

Jag mår inte bra. Min magkatarr är på väg tillbaka, ett tydligt tecken på att allt inte står rätt till.

Illusion

Utan att jag tänkt på det så har jag flyttat mitt fokus till något jag inbillar mig att jag kan påverka, vikten, och det blir enormt viktigt för mig själv att visa att jag verkligen kan påverka den. Som om det skulle lösa alla mina andra problem.
När det inte funkar rasar allt, vilket det gjorde igår.
Resultatet blev att jag ifrågasatte allt viktrelaterat, kände mig som en lögnare, som en förlorare, som en som snackar en massa skit om att hon kan, men där innanför finns det ingenting, det är bara tomt.

Hopplösheten hör egentligen hemma någon helt annan stans. Det är kanske inte alls konstigt att vikten är som den är, kroppen vill inte, för jag inte är i balans.

Hitta balans

Så jag måste hitta balansen igen och jag börjar med att försöka att mentalt separera viktminskningen från annat strul och inse att så länge jag inte är i balans kan det ta ett tag att komma vidare. Det går inte att tvinga fram.
Det går inte heller att lösa andra problem genom att försöka kontrollera viktminskningen, det får mig bara att må ännu sämre. Illusionen av kontroll är oftast mer förödande än att inse att man faktiskt inte kan kontrollera.

Två hjärtanJag kan

Jag kan gå ner i vikt, jag vet hur man gör.
Jag har gjort det, jag gör det, jag kommer att fortsätta göra det.
Jag älskar min träning och jag kan inte leva utan den.

Jag är tacksam för mina nya vänner på gymmet, som inspirerar och pushar och låter sig inspireras av mig.
Jag är tacksam för er som läser och för er som kommenterar och för alla mina andra vänner som visar att de bryr sig om mig.

Och vad det gäller resten av mitt liv, jag kan bara vara den jag är och göra så gott jag kan.
Jag  kan inte förklara hur mycket jag vill att det ska räcka.