Planer som förändras

Jag trivs verkligen med mitt jobb.
Det är mycket att göra så tiden går fort, men jag gillar verkligen tempot och hetsen när köerna är långa och det gäller att jobba så snabbt och effektivt som möjligt.
Igår blev jag så glad när Pia, som jag jobbar med, sa nåt i stil med att hon var så glad när hon hörde att jag skulle komma in och jobba, för då visste hon att det skulle funka bra.

Jag har trevliga arbetskamrater och jag lär mig nåt nytt varje arbetspass.
Nyfiken som jag är så tar jag alla chanser att kolla in vad alla andra gör, så jag får ett bättre grepp om verksamheten.
Sen råkar jag ju ha världens bästa chef!
Å det skriver jag inte för att bossen läser här.

Efter att under många år hört vad barnen berättar om skolmaten kan man säga att jag var lätt fördomsfull. Nu, när jag själv äter skollunchen de dagar jag jobbar, så är bilden en helt annan.
I den skolan jag jobbar, serveras jättegod mat, lagad med omtanke.
Jag vet att så är inte fallet i alla skolor, men det är härligt att se att det går att få ihop det på den oftast rätt skrala budget skolmaten har.

Jag tycker också att det är härligt att det verkligen är restaurangkänsla genom hela serveringen, trots att den sker på en gymnasieskola. Inga sura mat-tanter här inte, serveringen ska va snygg och fräsch och maten och salladsbuffén ska se trevliga och aptitliga ut.
Sådär så att man själv skulle vilja äta där.
Passar mig perfekt, jag vill kunna ”stå för” det jag serverar.

Igår hade vi möte vilket gjorde att jag kom senare från jobbet.
Det i sin tur ledde till att jag fastnade mer i rusningstrafiken än annars och till sist att jag inte hann iväg till träningen.
Eller, jag hade hunnit om jag prioriterat det, men det jag i så fall inte hann med var att handla mjölk, smör och middag till familjen, samt laga maten.

Nu e det ju inte så att maken inte kan laga mat, men när han är hemma från jobbet först närmare halv sju, så blir det väldigt sen middag om han ska laga mat då.
Så jag prioriterade familjen och tänkte att jag har ju alltid vetat att den dagen jag börjar jobba är det precis såna här val jag kommer behöva göra, och påminde mig att jag redan för länge sedan bestämde mig för att inte ha dåligt samvete över det.
Jag har ju familj, först och främst.
Så är det bara.

Sen finns det alternativ. Jag hade kunnat ge mig ut på en promenad, eller joggat efter maten men jag var så enormt trött så jag lät bli.
Idag är en ny dag, med fler chanser till träning, men först och främst ska jag jobba idag.

Vad ska ni göra?