Plättlätt

Nu har jag tagit tag i det här med tandläkaren. Det är hög tid och återigen så gör jag det för att det är akut. Skillnaden den här gången är att jag har som mål att faktiskt åtgärda alla mina problem och på sikt gå på regelbundna kontroller.

Ångest, bara ångest

Tandläkaren är ångest för mig. Har under många år helt ignorerat behovet av tandläkare och prioriterat bort det för att det är för dyrt. Några enstaka besök har jag gjort, när det varit akut men alltid med skammen utanpå. Jag har skämts för att jag vet att jag borde prioritera annorlunda men valt att inte göra det.

Jag har under många år lidit av tandläkarskräck och det har varit enormt svårt att ta sig dit, även när det varit akut. Jag har insett att jag kan ha väldigt ont och vara extremt smärttålig när det kommer till att alternativet är ett tandläkarbesök. Dessutom kommer man rätt långt om man rotar i mitt medicinskåp.

Dax för besök

Nu kände jag återigen att det var dax. Har problem med en tand som är trasig och svullen. Det gjorde jätteont ett litet tag men nu gör det inte alls ont, fast svullnaden ger inte med sig och jag misstänkte att det var en infektion. Jag fick tips om en snäll tandläkare så jag ringde dit och berättade allt.
Framför allt berättade jag om hur jobbigt det brukar vara för mig att gå till tandläkaren och den snälla sköterskan lovade att informera tandläkaren om det.

Igår var jag där för en undersökning. Tandläkaren var snäll och proffsig. Gick igenom mina tänder noga utan att vara nedlåtande för att jag misskött dem och berättade sakligt om vilka problem jag hade och vad vi skulle prioritera. Sköterskan var lika trevlig hon och bägge var måna om att jag kände mig trygg och så bekväm man nu kan vara hos tandläkaren.

Domen

Mycket riktigt så har jag en infektion i en tand, antagligen ända ner i benet och i tandköttet. Så även om jag inte har ont var det bra att jag gick dit innan infektionen spridit sig eller förvärrats.

Det konstiga med det här är att det inte alls kändes så jobbigt som det gjorde för några år sedan när jag senast var hos tandläkaren. Den värsta ångesten dök aldrig upp.
Jag vet inte vad det är som hänt med mig.

Vem är hon, den där Tess?

I somras insåg jag att jag hade blivit av med den värsta rädslan för getingar (förut fick jag panik av allt som surrade), jag är inte heller lika orolig över att köra till nya ställen och behöva leta parkeringsplats, vilket gav mig panikångest förut.
Och nu tandläkaren, som överträffade alla förväntningar.

Nåja, det var ju bara en undersökning tänkte jag igår.
Idag var jag tillbaka och gjorde en rotfyllning och vet ni vad?
Det gick jättebra!
Inga problem alls faktiskt.
Kan inte säga att jag älskar det, men paniken och ångesten infinner sig inte.
Vilken lättnad!

Uppgraderad

Nåt är det helt klart som hänt. För jag är inte som jag brukar va. Det här är inte en version av mig som känns bekant. Men det är vansinnigt skönt för det som förändrats är alla de jobbiga bitarna. Som att jag skämdes på gymet, som att jag var blyg och obekväm bland folk jag inte kände, som ångest för än det ena och än det andra.

Jag snubblade in på Salmingbutiken i Sky City igår. För ett år sedan hade jag knappt vågat mig in dit, nu vågade jag till och med prova ett par bikinis! Sånt är stort för mig.
Det bästa av allt var att de passade! och inte nån heffaklumpsize, utan en helt normal svenssonsize!
Sjysst!
Så jag kom hem med en riktigt snygg bikini som matchar min resväska och mitt rosa Malibu Body butter.

Turkland, here I come!