Precis som jag vill ha min fredagkväll

Bråkade med LillFisen i 90 minuter. Det var inte långt ifrån att jag blev vansinnig på riktigt.
En 10-åring som följer efter mig i vårt pyttiga hus, vrålandes. Jag menar på riktigt VRÅLANDES!
Så där så att jag förväntar mig en hel piket-buss med snutar som sparkar in dörren vilken sekund som helst för att de tror att jag har ihjäl henne.

Jag tror inte det finns en 10-åring som kan vinna över henne i en vrål-tävling. Själv höll jag på att gå i bitar och det krävdes allt jag hade för att inte vråla tillbaka så mycket utan sakligt och envist och inte ett dugg argt försöka få henne att förstå att jag kommer ALDRIG ge mig.
Slår hon sin dator förtjänar den att vila från henne resten av dagen.
Så är det bara!

Lilla R

Underbara Lilla R kom ner när hon äntligen gett upp mer eller mindre och befann sig så långt bort från mig som möjligt, på sitt rum, efter att ha hotat med att hoppa ut genom fönstret och rymma hemifrån.
Han ville bara kolla om jag fortfarande hade alla hästarna i stallet. Som en liten tröst och för att muntra upp mig lite stannade han kvar och hjälpte till med middagen.

Musslor

Ungarna skulle äta pommes och lax med chevreost. Det var lilla R som valde. Egentligen ville han ha pizza men mamman var inte på humör för det idag så han fick välja annat. Inspirationen hittade han i fiskdisken på Maxi där de sålde färdiga laxbitar med chevreost att putta in i ugnen.

Vi befann oss vid fiskdisken för att jag tänkte ge mig på att laga blåmusslor igen. Trots att jag anser att jag är bra på att laga mat och trots att det verkar så enkelt att laga musslor så har jag misslyckats nästan på gränsen till pinsamt ett par gånger med mina musslor.

Idag tyckte jag att jag förtjänade en treat. Maken skulle ju festa all night long ute på Arlanda.

Vi lagar mat tillsammans

Så inte nog med att jag är ensam med ungarna ikväll medan maken partajar, jag fick dessutom ta mig igenom 90 minuters VRÅL innan jag fick ro att laga middag.
Lilla R och jag fixade laxen och slängde in den med pommesarna i ugnen. Jag hackade och skar upp det som skulle vara till musslorna för att avsluta med att hälla ut dem i ett durkslag och skrubba dem rena.

AHA!

Det var här jag insåg två saker.
Det ena var att jag borde ha börjat med musslorna och det andra var att jag borde ha stannat i sängen i morse. Skippat fredagen helt och hållet.

Flera musslor var trasiga och av alla öppna musslor var det inte EN ENDA som stängde sig hur mycket jag än knackade på dem. Jag hade köpt en påse mussel-lik, jag hade inte lagat någon annan middag åt mig, och ungarnas mat var klar.

*SUCK*

Börja om från början

Ner med alla musslorna i en påse, in i kylen med dem. Fram med ärter, lök och laga grön ärtsoppa. Precis vad jag längtade efter. Vilken TREAT en fredagskväll.
Inte nog med det, jag måste ju dessutom tillbaka till Maxi och returnera liken.
För vem vill ha lik i kylen?

Det kunde ju varit värre.
Jag kunde ätit musslorna och dött.
Man får vara glad för det lilla.
Som att åka tillbaka till Maxi 20:00 en fredagskväll.