There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Provsvaren, massage och fika

- april 5, 2013 - by , in Gott och Blandat, with 2 comments -

Idag var jag hos läkaren för att gå igenom provsvaren. Allt såg bra ut förutom möjligen ena levervärdet som ligger precis på övre gränsvärdet. Fast det är lite lägre nu...

Idag var jag hos läkaren för att gå igenom provsvaren. Allt såg bra ut förutom möjligen ena levervärdet som ligger precis på övre gränsvärdet. Fast det är lite lägre nu än sist och det är i alla fall bra. För övrigt, inga problem. Till och med sköldkörteln var bättre, 13 nu mot 11 sist och lägsta gränsvärdet är 12.

Så att jag mår så risigt har i alla fall inga uppenbara bakomliggande medicinska orsaker, det sitter bara i huvudet, eller i själen som jag brukar säga. Åtminstone en sak avskriven.

För att börja må lite bättre fick jag Citalopram som är samma sak som Cipramil, ett lyckopiller som det så felaktigt kallas. Man blir knappast lyckligare av dem, men man blir mindre ledsen och mer normal. Om det funkar på mig återstår att se. Imorgon börjar jag och under 14 dagar ska jag se om jag får några biverkningar annars höjs dosen lite efter 14 dagar. Jag börjar på lägsta dosen 10 mg.

Förutom det fick jag Atarax som ska funka mot ångest, oro och klåda. Tja det sistnämnda har jag inget direkt problem med. Tanken är att jag ska ta det vid behov, som när jag inte kan sova i perioder utan bara ältar.

Många pratar om biverkningar och det är ju sällan en medicin kommer helt utan biverkningar. Vi får väl se hur det blir för mig. Skulle inte medicinen funka så finns det andra varianter att testa. Ca 14 dagar tar det innan man kan förvänta sig känna skillnad, det tar ett tag att kliva på medicinen.

Jag har alltid varit så rädd för just ”lyckopiller”. Har hört massor med negativt om biverkningar och skit men just nu känns det faktiskt mest bra. Jag behöver göra nåt mer än bara skyffla skiten under mattan och jag behöver bli mig själv igen. Det känns som om det var så länge sen jag var sådär som jag var förut.

I och med det här känns det som att jag på allvar tar ett kliv mot att börja må bättre. Eller i alla fall mot att ta tag i mig själv. Nånstans har jag alltid tänkt att jag skulle behöva göra det förr eller senare. Nästa steg är samtalsterapi. Jag har fått tid hos en kurator men tyvärr måste jag säga efter att ha pratat med henne i telefonen att jag känner mig helt övertygad om att hon inte är rätt för mig.

Jag ska ge henne en chans men klickar vi inte ska jag byta. Det kommer aldrig bli en bra terapi om jag inte klickar med terapeuten.

Efter läkarbesöket åkte jag till stan och fikade, all by my self. Klockan 11 träffade jag nån biffig snubbe som knådade min rygg, och nacke till mos. Det gjorde ont, men kändes bra samtidigt. Jag kunde känna knutorna under hans fingrar. Några gånger till skulle inte sitta fel.

Jag passade på att be om att få stoppa ner handen i ett sånt fotakvarium och sa hej till tusen små fiskar som pussade mig så det kittlades. Jag undrar om jag skulle klara att sitta med fötterna i en sån?

Sen var det tillbaka till vardagen. Hem, laga lunch, laga middag, fixa och dona med sånt som behöver bli gjort.

Hittills har det varit en toppendag och bättre ska det bli. Fika med Martina i eftermiddag blir liksom glasyren på muffinsen!

 

  • Linda

    Heja heja! Och fiskarna är ganska så mysiga. Testade på semestern och de nafsade fint på tåssingarna.
    Du får hålla koll på ditt namn bland alla mina sponsorer… :P

    • http://www.facebook.com/Supertess Tess PartyPinglan Handley

      Tack Linda!!!!!