Rackarns allergi

Nu har den satt sig på stämbanden. Jag låter som en kråka. Fortsätter det så här blir det ingen Singstar i helgen. Jag nyser och snörvlar, det är nästan så att man kunde tro att jag var förkyld…

Det gick bra på vågen igår, för er som undrar. Jag fick ett fint litet minus den här veckan med! Det känns så bra. Äntligen kommer jag vidare från den här platån jag har hållit mig vid så länge.

43%

Jag fick öka upp min lilla mätare som visar hur långt jag kommit till 43%. Så, som ni ser är jag inte ens halvvägs än. Å andra sidan så kanske jag reviderar det lite när jag väl kommer närmare.

43% är baserat på en målvikt som är väldigt låg. Jag vet inte om jag kommer kunna nå dit och jag vet inte heller om jag kommer vilja nå dit när det väl blir dax. Så jag reserverar mig för att det kan bli ändringar i slutändan.

Svårt att veta

Har man dock alltid varit så stor som jag så är det väl nästan rätt uppenbart att det är svårt, inte bara att föreställa sig själv normalviktig, men också att verkligen veta hur det känns att vara normalviktig och vilken vikt i slutändan som kommer kännas rätt.
Jag har skrivit om det förut att det är svårt just för att jag inte har några referensramar att gå efter. Nu har jag börjat med att faktiskt fråga mina vänner vad de väger så att jag själv ska lära mig vad som är rimligt.

Det hjälper ju inte mig om jag går och tror att alla jag känner väger under 50 kg, det sätter bara en enorm press på mig själv. Däremot hjälper det att få höra vad mina normalviktiga kompisar väger så att jag själv kan sätta rimliga mål för min egen del.

Viktkurvan

Kolla på min viktkurva.
Den visar min vikt under de veckor jag har tränat med början första veckan då jag köpte mitt träningskort på Sats. Som ni ser går kurvan åt rätt håll, men det går långsamt. På slutet nu har det gått lite bättre och det gör att jag tror att jag äntligen är på väg vidare från att ha stått still rätt länge.

Värt att notera är, att trots att jag själv inte tycker att det syns, så är det 6 kg här som har tränats bort. Och det samtidigt som jag förhoppningsvis byggt lite muskler.

Inte nog med det!
Jag har under mina 24 veckor på sats nu passerat mitt 100:ade träningspass (Afrodansen igår) och loggat totalt 141 timmars träning, inkluderat promenader, simning & badminton.

”Normal”

Viktmässigt nu börjar jag närma mig det där magiska området när jag börjar se rätt ”normal” ut för de som själva är modell större. Med andra ord är jag inte störst längre.
Jag har vägt som jag väger idag och varit enormt nöjd med mig själv (tidigare), för mitt utgångsläge har varit att väga mycket mer. Några kilon till så kommer jag kunna hitta kläder som inte tillhör +kollektionen. Fortfarande är jag stor, alldeles för stor men ändå sådär att det skulle gå att leva med.

Före 40

Men jag är långt från nöjd den här gången. Nej den här resan ska inte ta slut än.

Ett annat mål som jag siktat mot har varit att hinna i mål innan jag fyller 40. Det ger mig lite drygt 2 år innan det är dax. Efter 40 vill jag vara nöjd med mig själv och leva resten av livet med bättre självförtroende och slippa all ångest för att jag ser ut som jag gör.

Det känns som att det räcker med 30 år av ett liv där merparten har handlat om att jag mått fysiskt och psykiskt dåligt för att jag periodvis verkligen hatat mig själv och min storlek. Det känns som att resten av livet skulle kunna levas så mycket bättre utan viktproblem.

Det är därför min resa också handlar om så mycket mer än bara vikt och utseende. Jag vill lära mig tycka om mig själv, våga vara den jag vill vara, sluta skämmas och flytta mitt fokus till saker så mycket mer intressanta än min vikt och mina skruvade matvanor.

Jag har sagt det förut med det tål att upprepas, det här är sista gången jag gör det här. Den här gången ska jag lysa upp alla mörka hörn, göra mig av med det som tynger mig & det som gör mig rädd. Jag ska sätta ner fötterna och stå stark för att fullt ut kunna njuta av resten av mitt liv.
Aldrig mer ska jag gråta för att jag inte får plats i flygplansstolen eller ursäkta mig för att jag är mindre värd än alla andra bara för att jag är en tjockis.