Så här framåt eftermiddagen

När alla saker på listan är avbockade, pappren rensade och telefonsamtalen gjorda känns det ibland som att jag har alldeles för många timmar kvar att sätta sprätt på.

Vissa dagar hinner jag knappt med att avsluta mina meningar och tankar. Multitasking-Tess visar sitt sanna fula tryne och tror på fullt allvar att det är effektivt och ger ett bra slutresultat om hon bollar 10 saker samtidigt. Andra dagar är sådär lagom fyllda, så slötiden blir precis lagom till ett par koppar kaffe men inte mycket mer.

Fröken rastlös

Dagar som idag däremot, när det inte fanns så mycket att göra från början, och det som skulle göras är klart redan runt 14 då blir fröken rastlös. Längtan till kvällen gör sig konstant påmind och jag kan inte sluta stirra på klockan i hopp om att kunna trolla bort en timme eller två.

Vad praktiskt det skulle va om man kunde buffra tiden så man hade lite att ta av de dagar den inte räcker till och slapp vänta så länge när man har för mycket tid över..

Kvällens lockelser består av SaCoPu, premiär för nya korren, med både Anna och Inka på scenen. Sen hem, duscha, äta och kolla på SYTYCD finalen ikväll. Lovely evening.

Not so lovely

Lika lovely blir inte morgondagen då jag ska till tandläkaren. Här har ni en som lider av tandläkarskräck, bigtime! Inte så att jag är direkt rädd för tandläkaren men jag mår illa av lukten, av borrljudet och tanken på de där äckliga sprutorna.

Tragiskt nog är mina tänder rätt dåligt prioriterade och det här kommer bli en lång och dyr historia, men som med allt annat börjar även den med ett steg och det är det jag ska ta imorgon, sen får vi se hur det utvecklar sig.

18 år

Visst har jag tänkt till när jag bokade min tandläkartid, eftersom jag har bokat in den på min och Darlings 18-års dag! Lite tilt i hjärnan kanske? Hur som helst så ska vi fira på Fredag istället, med middag och biobesök. Vi har bokat biljetter till premiären av Salt och det ska bli jättemysigt.

18 år tillsammans får mig att känna mig gammal, men vi var unga när vi träffades. Det har varit otroliga 18 år med många äventyr och jag hoppas det blir minst lika många år till. Nu när barnen börjar bli stora kan det ju också bli andra äventyr än de man har som småbarnsförälder.

18 år tillsammans innebär också att det är 18 år i December sedan mamma dog. Konstigt, det känns inte alls som om det var så länge sedan.

Nya instruktörer nya pass

På Måndag har jag bokat SaCoPu med en ny instruktör på Sats. Ryktet säger att hon var rätt kass och min kompis som gick i Måndags avbokade nästa måndag direkt efteråt. Nu försöker jag tjata mig till att hon ska gå med mig på måndag i alla fall, och ge henne ännu en chans.

På nåt sätt hoppas jag att hon ska visa sig vara bättre den här gången. Passet på Måndagar var ett som jag hade velat börja gå på, men inte om jag inte gillar instruktören, det går inte. Det är det eller Bp på fredagar jag väljer mellan men jag vill hellre ha ett SaCoPu-pass än ett Bp-pass.

Igår gick jag faktiskt på dubbla pass igen. Det var första gången sedan innan sommaren. SaCoPu till lunch och Bp på kvällen. Jag tänkte att jag ska träna lite mer nu de sista 10 dagarna innan jag åker till Turkiet men frågan är hur många fler pass det kommer att bli, nåt enstaka om jag gissar rätt, jag har redan rätt fullt i träningskalendern.

Balans

Jag har funderat lite mer på det här med maten och min vikt och det faktumet att jag inte gått ner nåt de senaste veckorna. Det är lockande att lägga om maten och börja hoppa över måltider igen men jag har bestämt mig för att vänta ut det och öka träningen så mycket jag kan.

När jag tränar så behöver jag äta och jag är naturligt hungrig och känner i kroppen att jag verkligen behöver den energin jag får från maten. Så hur lockande det än är ska jag hålla fast vid mina nya rutiner har jag tänkt. Speciellt frukosten som jag har jobbat så hårt med, den ska jag se till att jag inte slarvar bort igen.

Så nu väntar jag ut kroppen. Kanske är det så att den behövde paus ett tag för att komma igen. Kanske är det så att balansen är så ömtålig att när jag drog ner på träningen med några pass och ökade maten, om än bara lite, så slog det över åt fel håll.  Om det är så så behöver jag ju bara putta allt lite, lite åt andra hållet så börjar det funka igen, enkelt i teorin i alla fall.