There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Så, nu är vi på väg…

- september 30, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag och bloggen alltså. Vi är på väg mot nåt nytt. Nytt utseende, nytt fokus. Fast jag är ju samma gamla Tess, givetvis. Alltså, vad skulle jag annars vara? Om...

Jag och bloggen alltså.
Vi är på väg mot nåt nytt.
Nytt utseende, nytt fokus.
Fast jag är ju samma gamla Tess, givetvis.
Alltså, vad skulle jag annars vara?
Om inte jag?

Min värld har varit upp och ner bra länge nu. Enligt vissa har jag mig själv att skylla och det finns tydligen saker jag borde förstå, men i slutändan spelar det ingen roll.
Det hjälper inte om jag förstår eller inte när kommunikationen inte finns där.
Hur fan hade nån tänkt att problemen någonsin skulle kunna lösas utan kommunikation?
Det säger sig själv, det går inte.

Det har dock förändrat mig i själen.
Det rubbade hela min världsbild när min äldsta vän, som jag så säkert visste alltid skulle finnas kvar, valde bort mig. Nån stans har jag vuxit upp med tron att allt är förgängligt förutom äkta vänskap. Och att äkta vänner ska man alltid ta hand om. När jag var yngre så hette det alltid att ”-killar kommer och går, men riktiga vänner består.”
Efter 32 år visade det sig dock att vänskap kan vara minst lika flyktigt.

Så jag är ju samma, men klokare och mer erfaren än för bara ett år sedan.
Och jag har inte gått under.
Nä, när jag väl kravlade mig upp ur avgrunden som jag föll ner i tror jag att jag gjorde det starkare än någonsin.
Av allt jäkla dravel som följde insåg jag någonstans vad jag själv tycker är viktigt.
Som ärlighet. Att våga stå för sina åsikter och framför allt att framföra dem. Att våga öppna käften och säga ifrån.
När allt kom till kritan var det få som tog mitt parti. Öppet i alla fall.
Jag har sällan känt mig så ensam.

Fast jag gör inte det längre i samma utsträckning. Inte ensam i själen.
Jag kan själv!
Och jag är inte ensam, jag har så många kvar.
Det var också nåt jag liksom insåg efter ett tag, att jag har väldigt fina vänner kvar.
Såna som tycker om mig.

På nåt konstigt vänster har jag landat på fötterna igen.
Jag har tvingats leta nya vägar och det har varit bra för mig.
Nya vägar, nya insikter, nya vänner.
”Ny” blogg.

Jag tänkte jag skulle hitta lite nytt att skriva om också.
Musik jag gillar.
Saker jag vill göra, och roliga saker jag har gjort.
Vi får väl se.

Nu är det en veckas intensivt jobb framför mig igen, och som vanligt så blir bloggandet kanske lite lidande till förmån för livet. Men jag lovar, jag tänker på er och jag försöker uppdatera så ofta jag hinner med.