Så var det vintertid igen

Klockan 16 är det är mörkt ute. Deppigt värre. Nu gäller det att ta vara på soltimmarna och bunkra så jag slipper höstdeppen. Fast faktum är att jag har en plan. För att slippa deppa. Fyll tiden med så mycket roligt som möjligt. Planera in saker. Träffa vänner. Göra sånt jag vill göra. Köpa en gitarr och lära mig spela. Ta sånglektioner. Kämpa vidare med vikten, kosten och självkänslan. Lyssna på ny musik och hitta den som gör mig hög på endorfiner, får mig att känna mig tuff och glad. Ta tag i saker, inte samla på hög. Jobba, skratta mycket, och gå ut i solen när den lyser.

Jag är lyckligare än jag varit på länge! Även om delar av mig saknar och sörjer ibland. Men min själ känns mer hel än trasig och mindre nattsvart än på många år.

Jag har insett att jag kan välja. Jag måste inte stanna kvar och vara den jag alltid varit. Jag kan gå vidare och hitta nya passioner. Det är okej!

Fast samma ändå, men bättre. Tryggare, gladare, lyckligare och modigare. Det är befriande skönt att inte längre älta i samma utsträckning, även om jag inte helt lagt av. Men det vrider inte ur min själ som det gjorde förut.

Förändringen som började som medvetna val har gått över i rent fysiska uttryck. Jag dricker öl istället för cider och tycker att det är gott. Jag äter nästan inget godis och när jag väl äter det, inser jag att det smakar inte alls som förut. Det är inte alls lika gott och jag saknar det sällan. Det är som att min kropp bara väntat på att huvudet ska vilja förändras så att den kunde förändras den med.

Maken sa att det känns lite oroväckande att det liksom inte finns nåt mål med min förändring, varken han eller jag vet vart det bär. Och jag kan förstå det. Samtidigt är det ju det som är så härligt! Att inte bestämma vart, bara följa en känsla, en lust, en vilja. Våga testa nytt bara för att jag vill, och kan!

Life is goooooood!

Bloggat från min IPad