There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Skämsigt

- november 5, 2013 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

Jag skäms, för att jag inte bloggar oftare. Behöver kanske hitta ett nytt fokus. Ett nytt tema för PartyPinglan. Först var jag hemmafru och PartyPingla. Sen blev jag anställd och...

Jag skäms, för att jag inte bloggar oftare. Behöver kanske hitta ett nytt fokus. Ett nytt tema för PartyPinglan. Först var jag hemmafru och PartyPingla. Sen blev jag anställd och jobbade för första gången i mitt liv, typ. Och så var jag löneslav och PartyPingla. Sen startade jag eget och nu kan man väl säga att jag är fri….och PartyPingla. I själen i alla fall.

Sen Eva och jag gick skilda vägar, ja det var ju inte så att vi var ihop eller nåt, men hon var min ständiga andra halva i 35 år, eller 32 eller vad det nu till slut blev.

Hur som helst.

Sen vi gick skilda vägar har det blivit mindre och mindre PartyPingla kvar. Med henne försvann många roliga utekvällar och karaokehakshäng. Jag saknar det, men livet är som det är. Jag har helt enkelt inte så många såna kvar som är ute sent på kvällarna och festar som om det inte finns någon morgondag.

Annars har jag inte mycket i livet att klaga på. Desto mer har jag att vara tacksam för.

Efter en smärre utrensning bland vänner, så har jag lite färre men väldigt fina viktiga personer kvar. Där försvann en hel del energitjuvar. Efter terapi och medicin har jag hittat balans i min själ och jag ältar inte längre. Jag har gått vidare och det är förbannat skönt!

Summan av kardemumman är att jag mår förträffligt, trots lite färre vänner och lite mer sällan som PartyPinglan får komma ut.

Efter sommarlovet slutade jag på Sodexo. Jag tänkte att det nog aldrig slulle bli samma roliga i alla fall eftersom både Oskar och Kalle slutat. Mest saknade jag Oskar, det blev helt enkelt aldrig detsamma att jobba utan honom.

Jag startade eget, skrev in mig på AF, jobbade hårt för att få Starta-eget-bidrag och promotade min affärsplan som att det var det bästa som hänt världen sen hjulet. Jag pratade med folk, hade möten, gjorde reklam och träffade kunder. Jag som knappt vågat säga bu i ett sällskap där jag inte kände någon tidigare.

Jag tror jag kan lova att den gamla, skygga och blyga varianten av mig är hysfat djupt begravd vid det här laget.

Och jag fick som jag ville. På rekordtid fick jag träffa AF:s konsult och inom ett par veckor hade jag fått klartecken för mitt bidrag, trots att AF försökt hävda att jag behövde vara inskriven och arbetssökande minst 6 månader innan jag ens kunde ansöka. Jag är en av få som klarat sig igenom deras system utan att behöva söka ett enda jobb jag inte velat ha.

Sakta med säkert jobbar jag mig mot en lön som motsvarar genomsnittet på det jag fick ut från Sodexo. Det är mitt första mål, att kunna få ut lika mycket. Efter årsskiftet tror jag att jag har nått ungefär halvvägs.

Och jag stortrivs! Jag är alltid ute under de timmar det är ljust, och bara det är skönt för kroppen. Ljus överhuvudtaget får mig alltid att må lite bättre. Jag har naturlig motion varje dag. Visserligen är det bara promenader och alltid i ett ganska lugnt tempo men även om det är så, så skramlar jag ihop åtminstonde en och en halv timme nästan alla dagar och många dagar är det det dubbla. Bara på jobbet.

Sen är det det här med doggylove! Alltså hundar är så kärleksfulla och jag möts av glädje, förväntan, leklust och mys av varenda hund jag kommer hem till. Hur kan man må dåligt med så mycket glädje och kärlek? Det går helt enkelt inte!

Hur som helst.

Jag tänker inte lägga ner bloggen. Behöver bara hitta inspirationen för att skriva lite oftare. Så ni får stå ut med att det är lite långt mellan inläggen ett tag.

I´ll be back!