There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Slacker ångest

- februari 1, 2012 - by , in Gott och Blandat, with 3 comments -

Idag bloggar jag inte från mitt sedvanliga 06:09 tåg. Nä, jag sitter vid köksbordet och hoppas kunna peta i mig frukost snart. Igår precis när jag skulle somna vid 22...

Idag bloggar jag inte från mitt sedvanliga 06:09 tåg.
Nä, jag sitter vid köksbordet och hoppas kunna peta i mig frukost snart.

Igår precis när jag skulle somna vid 22 blev jag illamående. Jag hade ätit yoghurt och müsli och tänkte att det kanske fastnade eller att jag dumpade lite konstigt.
Jag lyckades somna men blev väckt 45 minuter senare, av helt andra orsaker.

Den här gången var det svårare att somna. Illamåendet hade ökat markant och jag gick till slut ner och hämtade upp en hink, bara-ifall-att-ni-vet.
Jag ställde den intill sängen.
Sen lyckades jag slumra från och till men vaknade varje timme minst, för att gå på toa. Min mage bubblade och ville inte alls vara med.
Nåt kräks blev det inte men när jag till slut klev upp 04:30 var jag mer än lovligt död och fortfarande illamående.

20120201-083711.jpg

10 vitpepparkorn som sväljs hela ska enligt ryktena funka mot magsjuka…

Jag klev upp, borstade tänderna, klädde mig och försökte sminka bort den värsta vampyrlooken och gick ner för att äta.
Där tog det stop.
Jag fick i mig en kopp kaffe, mest med våld och för att jag ville se om det skulle bryta ut, bli värre eller bättre, fast det blev varken eller.
Jag satt där med min kaffekopp till klockan var 05:30 och tänkte sen att jag måste ju ta ett beslut.
Annars finns det väl ingen chans i helvetet att de hinner få in en vikarie till 07, och det skulle behövas.

Så som en sista tanke Googlade jag lite på magsjuka och fick alla mina farhågor bekräftade.
Inkubationstiden är 12 till 48 timmar.
Sprids genom direkt eller indirekt kontakt med smittade personer,
via mat som hanterats av en person som är eller håller på att bli sjuk.
Sprids oftast från människa till människa via smittad, kall mat.
Dessutom inkluderar symptomen feber och huvudvärk och jag vet att jag har det ena även om jag inte tror att jag är direkt febrig.

Med den vetskapen hade jag inte längre nåt val. Jag sjukanmälde mig, trots att det kändes jobbigt. Jag menar, jag är ju inte sjuk, än, inte riktigt i alla fall. Visst, jag mår illa och magen låter som ett mindre tröskverk, men för övrigt är jag inte ett dugg magsjuk, än.
Jag tar det säkra före det osäkra och tänker på alla gånger jag själv svurit över att till synes sjuka människor inte har vett att hålla sig hemma utan absolut ska ut i samhället och smitta ner andra.

I samma ögonblick som jag hade messat chefen, kändes det givetvis bättre. Maken förklarade att så känner han ofta. Och då får man ju ännu mer dåligt samvete, som om man fuskar liksom.
Men jag anser att det egentligen är väldigt solklart när man hanterar andras mat, man tar inte några risker och hade det varit nån annan hade jag garanterat sagt åt dem att stanna hemma bara-ifall-att…

Dessutom mår inte Fisen heller bra idag. Hon petade i sig frukost under tvång men fick till slut stanna hemma hon med, med magont och illamående.

Och självklart, just nu mår jag rätt bra. Ska nog försöka äta lite. Och förtränga min ågren över hur de får slita nu, utan mig på jobbet.
Som om jag var oersättlig efter tre veckor mohahaha. Det kommer de väl klara galant.

Men hur gör ni med jobb och sånt om ni verkligen inte vet, men vet att ni riskerar att smitta andra? Ni som jobbar med livsmedel, är ni så strikta som vi andra önskar att ni var?
Ni som bara möter mycket folk i er vardag, stannar ni hemma om ni tror att ni har världens förkylning på väg att bryta ut?
Det är ju inte så lätt, när man är precis på gränsen, att sätta andra på pottan.
Och om man har fel?
Då känner man sig kanske dum?
Eller som värsta slackern?

Jag vet inte, jag har inte jobbat så länge, men jag vet hur jag önskar att det skulle vara.
Och i min värld skulle alla ha råd och känna att det är ok att stanna hemma om man är tveksam.
Man skulle kunna vara hemma med sina sjuka barn så inte man smittade ner hela dagis och man skulle inte behöva ha dåligt samvete för det.

Det är en ledarfråga sa Maken. Det här med att de anställda ska kunna vara hemma utan dåligt samvete, och det har han rätt i.
Tycker jag i alla fall.
Han är en jäkligt bra chef, Maken.

  • jesse

    Har jag lite hosta och lite snor går jag till jobbet och pillar inte på maten samt noga med hygien,men om jag har ont imagen stannar jag hemma bara för att inte riskera nått, Handlar det om kräks eller diarre så stannar jag absoulut hemma minst 48 timmar efter sista tömningen med tanke på hur många andra man smittar ner.A och O är ju att man är noga att tvätta och sprita händer och inte ska man ha dåligt samvete fast man får det ändå. Jag tycker det är självklart att man ska stanna hemma och vara sjuk, vill ju inte åka på nått själv.Om min personal är för sjuk för att jobba och kommer ändå till jobbet så skickar jag hem dom.Ett tips kolla Haccp pärmen på jobbet och se vad som just gäller på ditt jobb

  • Martina

    Jag stannar sällan hemma när jag är sjuk.
    När jag jobbade i butik var jag värre. Kände att jag inte kunde vara borta för då sköttes inte mina avdelningar.
    Väldigt dumt för allt tog ju mycket längre tid att bli frisk och man var inte speciellt populär som sällskap bland kollegor.
    Dock så fick man samtidigt gliringar av vissa om man var hemma.
    Så det är n väldigt svår fråga faktiskt.
    Mår man dåligt så mår man dåligt!

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Hur många gånger har jag inte svurit över tokförkylda kassörskor och tänkt att fan ta dem om jag blir smittad nu!
      Men det. Är ju trots detlångt från enkelt.
      Det är så lätt att råda någon annan att stanna hemma men själv har man bitvis ganska dålig självinsikt ;)

      Har du noterat att jag e bokad för Combat både den 8:e& 13:e men den 8:e e jag i kö på plats….8. Den 13:e e jag dock inne :D