Som en smutsig skilsmässa

Hej på er alla!

Jag vet att bloggen strulat den sista tiden. Det hela började med att jag upplevde att den var väldigt sölig, mer än vanligt. Så jag bad Maken att lägga tassarna på den och se om han kunde lösa problemet. Jag backade och han installerade om och pillade och petade.
Nu är bloggen återställd och aningen friskare men i allt så blev jag av med alla bilder i alla inlägg från januari.
Suck!

Och själv har jag jobbat som en gnu, varit på mammografi, tagit blodprov, konstaterat att jag har lite lågt blodtryck, haft APT på jobbet och ikväll ska jag äntligen träffa fina Linda för en kväll på stan. Så jag har varken hunnit blogga eller försökt lösa bloggstrulet.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att byta tema och kanske lite fokus i bloggen. Det kommer så fort jag hinner sitta ner några timmar och pilla. Fokuset kommer i och för sig fortfarande vara jag och min känslomässiga berg- och dalbana resa, men samtidigt så är jag inte den jag var, så sent som i somras.

Jag har fått lämna en stor del av mitt liv bakom mig och det känns som om jag precis kommit ur en smutsig skilsmässa.
Tänkte er att ni under evigheter levt i tron att allt är toppen i förhållandet och att ni har det asbra. Ni grälar typ aldrig, du kan iaf inte minnas senaste gången ni rök ihop. Sen uppstår ett groll, inget som du känner är nåt stort men det visar sig öppna dörrarna till nåt mycket större.
Nåt du aldrig anat fanns under den där toppen ytan. Ett hav av gammalt uppdämt groll och när dörrarna väl öppnades så kom skilsmässan snabbt.

Här sitter jag nu och kan dels inte förstå att hon faktiskt valde att inte ens försöka lösa problemen. Dels är jag arg och ledsen över att jag inte var viktig nog att behålla. Dels är jag jäkligt besviken på alla dessa år utan att nåt blev sagt.

Men jag kan inte göra mer.
Och det har förändrat mig i grunden. Det har förändrat min världs oskrivna lagar, för jag trodde alltid vi skulle hålla ihop. För evigt.
I slutet, om allt annat omkring mig rasat så var det ju ändå hon och jag mot världen.
Min äldsta vän.

Det är bara att bita ihop och gå vidare. Livet suger verkligen ibland.
Å andra sidan så har jag mycket i mitt liv som är otroligt bra. Ingen nämnd ingen glömd men jag är omgiven av mycket kärlek.

Nu är jag som vanligt på väg till jobbet för en heldag med mycket spring. Sen ska jag dricka öl med bästa Oskar i väntan på Linda! Linda och jag ska göra stan lite mindre säker ikväll

Kramar till er som är kvar och fortfarande läser. Det blir bättre snart. I helgen hoppas jag hinna med bloggen! Då blir det både nytt utseende och massor med inlägg!

Trevlig fredag alla, kom med mig ut och gör stan osäker