Som en tupp, typ

Gjorde ett grymt träningspass idag å jag e så stolt över mig själv.

Idag på Fitnessfightens 37 dag inser jag verkligen hur långt jag har kommit, trots att jag inte gått ner mer än ett par kilon.

Fitnessfightens andra dag, den 2/9 skrev jag följande i bloggen

Det här joggandet/springandet/lunkandet (i mitt fall), jag är _verkligen_ inte bra på det.
Nu har jag hittat rätt i mina intervaller och det jag har kommit fram till att jag klarar är 2 min rask promenad och 2 minuter av nåt som jag kallar jogga.
Det här gör jag 3 gånger och ni kan snabbt räkna ut att det blir 6 minuter ”jag springer och flåsar så jag tror att det hörs till andra sidan stan” och således 6 minuter rask promenad.
That´s it folks!
Det är vad jag klarar av.

Idag, satte jag nytt personbästa på löpbandet som jag från början fick kämpa enormt hårt för att bemästra.
Idag sprang jag inte bara 1*10 minuter, inte heller 2*10 minuter utan jag lade dessutom till ett extra cardiopass mellan andra och tredje setet, så jag sprang 3*10 minuter!!!

Och jag vet, jag springer inte så snabbt, än, men jag har hört att man ska ta en sak i taget. Antingen jobbar man på att orka längre ELLER på att springa snabbare.
Så jag sprang 3 minuter på 7.5, 3minuter på 7.8 och 4 minuter på 8.0.
Klart utrymme för förbättring men just nu tänker jag vara stolt för att jag sprungit längre än jag någonsin gjort tidigare, för jag e verkligen värd att känna mig lite stolt ett tag, efter allt slit.

Dessutom märker jag att jag har förbättrats för tiden går snabbare på bandet och jag tror inte att jag ska falla ihop och dö de sista minuterna. Jag kom dessutom upp bra i puls och klarade av att hålla mig där, utan mjölksyra.

Välkommen underbara fredag!

- Postat genom BlogPress från min iPad