Stekpanna
- februari 4, 2011 - by Tess, in Gott och Blandat, with 5 comments -
Jag har provat stekpannor i alla storlekar och prisklasser. Min dyraste var inte långt från tusenlappen. Var den bättre? Nja, inte vad jag märkte. Ikea Så jag tänkte att det...
Jag har provat stekpannor i alla storlekar och prisklasser.
Min dyraste var inte långt från tusenlappen.
Var den bättre?
Nja, inte vad jag märkte.
Ikea
Så jag tänkte att det var mer ekonomiskt att köpa stekpannor på Ikea och faktiskt en av de jag har varit mest nöjd med fyndade jag för en ynka femtilapp.
De senaste jag har köpt har varit ur deras 365+ serie och jag har varit jättenöjd. De håller länge, funkar i ugnen och slår sig inte.
Vi använder antagligen vår stekpanna en hel del, kanske för att vi är många, vad vet jag, men de slits fort.
Förut snålade jag länge och prioriterade aldrig att köpa en ny.
Vad spelade det för roll egentligen om omeletten såg ut som äggröra när den hamnade på tallriken?
Den smakade ju likadant i alla fall.
Äggröra
Det mesta som fastnade gick ju att bända loss med lite våld.
Problemet, förutom det att allt jag stekte till slut såg ut som äggröra, var också att det behövdes givetvis mer och mer fett för att det inte skulle fastna bort om all räddning.
Fettet, dvs. margarin, kostar ju inte så mycket, så det var lätt att slänga i lite extra jämfört med att åka till Ikea och slänga ut 200 pix.
Vänta nu???
Tills jag kom på att ekvationen inte gick ihop.
Det jag sparade i pengar kostade en hel del i kalorier, vilket i sin tur snabbt förvandlas till rent svett i form av hårda träningspass. Var ligger vinsten i det?
Får jag välja så sparar jag hellre kalorier än slantar, med tanke på hur mycket av min tid och energi som jag lägger på att gå ner i vikt.
Och på sätt och vis kan det ju vara lite trevligt att inte precis allt vi steker ser ut som äggröra när maten serveras.
Ica Maxi
Idag åkte stekpannan ut. Långt snabbare än vanligt och en ny shoppades på ICA Maxi. Får väl se om den matchar Ikeas som kostar lika mycket, plus soppapengar och tiden det tar att åka dit.
Och jag känner mig fullt nöjd.
Nu när jag ändå pratar om Maxi, igen, så ska jag berätta hur det gick med mina mussel-lik.
Nära döden
Det var ingen tvekan om att de tog tillbaka dem. När jag förklarat hur nära döden jag faktiskt varit så fick jag tillbaka hela priset och lika mycket till utan knussel.
Täckte ju soppakostnaden i alla fall.
Och både Lilla Vrålapan och Lilla R följde glatt med som sällskap.
De ville inte heller ha lik i kylen över natten.
Nu blir det Parlamentet och äntligen en lugn och skön kväll.
Me like!