There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Substans

- april 8, 2010 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Jag tycker att det är viktigt med substans i livet och i folk. Vi kan leva ett helt liv utan att ge det mening men hur kul är det? Vill...

Jag tycker att det är viktigt med substans i livet och i folk. Vi kan leva ett helt liv utan att ge det mening men hur kul är det? Vill vi inte alla egentligen att våra liv ska göra skillnad?

Att ge livet substans är att se till att fylla livet, dagarna, med saker som får dig att må bra, som får andra att må bra. Jag har aldrig förstått de som lever som slavar under dåligt betalda arbeten, som de vantrivs med, bara för att de inte har kraften att göra något åt sin situation.

Livskvalitet

Tänk dig istället att du väljer något du verkligen tycker är roligt att göra och sen försöker du skapa din egen möjlighet att arbeta med det. Det kanske visar sig att du tjänar mindre pengar på det men i livskvalitet blir det en enorm skillnad. Det är många år vi lägger på våra arbeten, så varför inte alltid sträva efter att förena nytta och nöje?
Vill du leva för att arbeta eller arbeta för att leva?

Detsamma gäller vår fritid. Ibland verkar det som att folk inte har någon fritid. De rusar från måste till måste och jag undrar hur mycket substans de har i sina liv?
Hur kul är det att vara 50 och fortfarande inte ha levt för sin egen skull?

Jag vill leva här och nu

Njuta av varje dag. Ge varje dag en mening.
Men jag tror att många tror, att den här meningen ska komma alldeles av sig själv. Vi pratar ofta om att saker och ting har en mening, ett syfte. Men det behöver inte vara enbart så.
Du kan givetvis ge din tillvaro och dina dagar substans alldeles själv. Se bara till att hinna stanna upp, ta reda på vad du vill ha ut av dagen och sätt upp mål att sträva mot.

Det är inte en slump att jag har varit hemma med barnen i 16 år. Det är ett val vi har gjort medvetet och emellanåt har vi fått jobba för att nå dit vi vill. Vi flyttade till andra sidan stan när vi valde mellan att jobba för att ha råd att bo kvar eller hitta ett billigare boende för att jag skulle kunna fortsätta vara hemma.

VänskapVänner

Vad som ger just ditt liv substans är helt upp till dig.
För mig är det bland annat mina vänner och också där vill jag ha folk med innehåll. Vänner jag kan prata med, som jag kan lita på. Vänner som gör mig glad och jag väljer faktiskt ibland bort folk jag inte fungerar ihop med. Dessa ger mig inget och jag tror inte jag kan tillföra något i deras liv heller. Då känns det inte som någon idé att vara ”vänner” bara för att det känns enklast och mest ”politiskt korrekt”.

Mina vänner gör mitt liv värt att leva och jag tror att jag har de bästa vänner man kan ha. En brokig skara som jag älskar och som ställer upp om och när jag behöver det.
Vännerna har blivit min utökade familj, jag har ju annars inte så mycket släkt att falla tillbaka på. De är min trygghet.

Familj

Av allt som ger mitt liv substans så är givetvis min familj själva kärnan. Det är här jag kan vara både liten och stor, förvissad om att jag alltid plockas upp när jag inte orkar plocka upp mig själv. Min man som ger mig allt utrymme jag behöver, när jag behöver det, men som alltid står stark vid min sida.

Vänner och familj ger mitt liv substans. De fyller mitt liv med mening. De får mig att vakna och allt som oftast längta till varje ny dag. Vi kan leva hela våra liv och bara vänta på att syftet med livet som vi levt ska komma till oss. Eller så kan vi skapa ett syfte själva och styra våra liv med de medel vi har i den riktning vi vill.
Det är upp till oss själva.

  • http://www.viktinfo.wordpress.com Lotta

    Jag förstår precis vad du menar. Jag har inte haft någon balans alls i mitt liv utan allt mitt liv har den senaste tiden bestått i att jag har arbetat och detta har tyvärr gått ut över mig själv. Jag har inte sett till mig själv och till dem i min närhet utan dessa har fått vara i bakgrunden. Det är inte roligt. Jag har dock nu valt att lyssna till mig själv och känner att jag måste verkligen se till att ta en dag i taget!
    Lotta