Terapidag

Det var länge sedan jag skrev om mål och målsättningar.
Det var länge sedan jag orkade fundera på sånt.
Men även jag börjar känna att sommaren kommer i år med, med shorts, snygga kjolar, varma nätter och bara ben och kanske är det dax att tänka tanken i alla fall.

A & O

Mål och målsättningar är egentligen jätteviktigt. Att sätta ett långsiktigt mål, bryta ner det i delmål och belöna sig på ett passande sätt efter vägen är A och O för att lyckas.
Jag säger inte att det inte gäller för mig med, men jag har undvikit det av den simpla orsaken att det helt enkelt blev alldeles för deppigt när jag hamnade på den här platån och aldrig kom loss.

Det som kändes så positivt och inspirerande i mina mål blev snabbt betungande och enormt jobbigt när veckorna blev till månader och vågen envist vägrade ge med sig. Så jag lade ner.
Jag behöll ett enda mål, min Kompisutmaning.
Inte heller den lyckades jag med.

Dumpad & deppig

Sen blev jag dumpad. Min kompis gjorde slut med mig och jag blev skitdeppig.
På riktigt.
Det har varit en kamp att hålla näsan över ytan. Att utåt se glad och bekymmerslös ut.
Att inte gråta. Att fortsätta orka träna.

Nu har det gått några månader och jag mår fortfarande rätt mycket som en hög med skit.
Mina vänner tröstar och min Älskling gör allt han kan för att jag ska må bra och det känns givetvis härligt att veta att jag har så många som tycker att jag är viktig och som verkligen bryr sig om hur jag mår.

Det tar den tid det tar

Jag försöker att aktivera mig så mycket jag kan för att inte hinna med att deppa och för att tvinga mig själv att rycka upp mig, men det är verkligen inte lätt.
Har ni varit deppiga på riktigt någon gång så vet ni att det spelar ingen roll att man vet hur mycket man har att leva för, hur många saker man har i livet som är bra, och hur många fina man har i sin närhet som inget annat vill än att man ska bli glad.
Kroppen sörjer så länge den behagar.
När jag är ensam saknar jag jämnt och fortfarande i mina drömmar rusar jag runt på nätterna och letar efter orsaken till allt det här eller lösningen. Visste jag bara vad jag hade gjort fel så kunde jag fixa det och få va med igen.
Men det är bara en dröm.
Jag är ute.
Och alla önskningar om att det ska bli bra är antagligen helt förgäves.

Faktiskt funderar jag på att gå till doktorn.
Men jag har tagit mig igenom svårare saker än det här och klarat det. Och det tar emot att gå och tigga lyckopiller.
Allt på grund av en kompis.
Känns fånigt att erkänna att det tagit mig så hårt.
Men det har det.
Det har fått mig att känna mig värdelös på så många plan.

Lägga ner

Så hittills har jag inte sett fram emot våren och inte heller sommaren. Fullt upptagen med att inte deppa ihop helt. Och ovanpå det har vikten stått stilla. Ytterligare en sak som gör mig ledsen. Å sen då målen jag aldrig nådde.
Det var bara att lägga ner.

Nu har jag deppat sedan årsskiftet och inget har blivit bättre. Jag har visserligen haft bitvis väldigt roligt under tiden och fått enormt mycket kärlek från familjen och vännerna, men ingen kan ersätta den som sa upp mig.
Fast jag vill verkligen komma vidare, jag vill sluta deppa och jag vill gå ner i vikt.
Så jag ska prova att formulera några mål att sikta mot.
Jag kommer garanterat inte vidare genom att stå stilla och stampa på samma ställe hela tiden.

Mål

Totalt vill jag gå ner mellan 15 och 25 kg.
Minst 15 kg.
Mitt ursprungliga mål var att känna mig färdig den dagen jag fyller 40 och det är inte omöjligt än.
Så det får stå kvar.
De här första 15 kilona ska jag klara, 3 kg i taget.
Men jag sätter ingen tidsbegränsning på det, tills vidare.

Så här ska jag nå dem

De första 3 kilona ska jag lyckas med genom att fortsätta räkna kalorier och bokföra min mat.
1700 kcal/dag är det som gäller med fokus på mer proteiner och mindre kolhydrater.
Jag tränar 6 pass i veckan och det är jag nöjd med, men så fort det blir en aning mindre isgata ute så ska jag komplettera med promenader.
Min vardagsmotion är i stort sett obefintlig som det är nu, så lite promenader kan inte skada. Jag får hitta en runda som är lagom helt enkelt.
Det ska motsvara vardagsmotion, inte ännu ett träningspass.

En plan

Jag tror jag nöjer mig med det här, när det gäller vikt och träning.
Om inte deppandet försvinner med vårsolen får jag ge mig och gå till doktorn.
Så, nu har jag en plan i alla fall.
Den kanske inte är så tidsbestämd och konkret som man skulle kunna önska men det här är det jag just nu känner att jag har att ge.