Tjockare än förut

Idag är det fredag och jag ska iväg till jobbet om ett litet tag.
Nu när Söderledstuneln är öppen igen är det en fröjd att ta bilen till jobbet. 30 minuter tar det, och peppar, peppar, det är i stort sett inga köer alls, varken dit eller hem.
I och med att tunneln är öppen har de tillfälliga bussfilerna tagits bort så nu flyter det på bra, när det är minst tvåfiligt hela vägen.

Idag blir det ärtsoppa och pannkaka i skolan och jag vet ju vad som kommer gå åt. Pannkaka med sylt och grädde ger långa matköer och man får jobba snabbt och snyggt så att alla får mat så snabbt som möjligt och så att alla blir mätta, glada och nöjda.

I kväll sen ska jag tillsammans med Maken och Svärmor kolla in Fisens dansuppvisning. Det ska bli roligt och Fisen är så förväntansfull. Sen blir det hem och laga sen middag, kycklingfajitas, film och julmust blir det för de som äter hemma ikväll.

Imorgon ska jag ut till Bagis på julfest, förutsatt att Maken blivit bättre. För han har åkt på en redig förkylning och mår inte alls bra. Visserligen kan man ju tänka att man kanske kan döda bacillerna med tillräckligt hög alkoholhalt i blodet men då ska man orka festa till också.

Träningen den här veckan har inte alls följt min plan men jag har i alla fall sprungit en gång och kört två Bc-pass så det e bättre än inget. Jag har jobbat hela veckan och även om det inte är en ursäkt så är det svårt att hinna och orka med träningen utöver allt annat.
Om inte annat så rör jag mig i alla fall mer när jag jobbar än när jag mest sitter hemma på dagarna.

Jag är så less på att det ska vara så svårt, det här med vikten.
Jag kommer liksom ingen vart.

Efter det att jag började träna för 2 år sedan så saktade min viktminskning av och de senaste 18 månaderna har jag inte gått ner nåt alls, däremot har jag gått upp ett par kilo.
Fitnessfighten var bra men gav ju inga enorma resultat, drygt 2 kg. Det mesta var troligen vatten som släppte när jag drog ner på kolhydraterna och efter FF var de snabbt tillbaka när kolhydraterna återinfördes i kosten.

Jag kan tänka mig att min kropp kanske vill stanna här, för jag har vägt så här långa perioder tidigare i mitt liv, och jag vet också att det kan vara jättesvårt att komma förbi det, och att det ofta krävs lite mer extrema metoder för att tvinga kroppen vidare. Dock är jag verkligen inget fan av extrema metoder och dieter, jag vill kunna äta normalt och inte utesluta saker i min kost, men kanske är det ett måste för att komma vidare.

Så jag ska klura på nåt som jag kan sätta igång med efter jul och nyår. Tills dess får maten vara lite som den nu är och blir, och så fokuserar jag istället på att komma igång med träningen och på att följa min plan.
Planen är cardio varannan dag och lätt styrka varannan dag. Helgerna får bli som de blir. Det behöver inte heller vara några långa pass, jag är nöjd om jag kommer ut och springer en kvart. Nånstans måste jag ju börja.
Och styrkan tänkte jag köra hemma, bara enkla övningar med kroppen och kanske hantlar.

Får jag in lite vana i träningen så kan jag lägga till kosten sen. Efter alla högtider.
Målet är fortfarande att klara av att springa hela elljusppåret senast sista Juli 2012.
Oavsett vad jag då väger.

Jag hade egentligen funderat lite på att släppa tankarna på viktminskning ett tag men så körde jag Bc i Måndags och Onsdags och jag kände mig så tjock.
Jag såg mig i spegeln och jag såg ut som en Michelingubbe igen och jag kände mig TJOCK!
Tjockare än förut.
Sen hjälper det inte att jag står längst fram med alla snyggisarna som är så jäkla duktiga och vältränade men jag trivs med att stå där bland mina vänner.
Fast jag gillade inte känslan av att ha gått upp i vikt igen, känslan av att vara större och fetare.
Det störde mig hela träningspasset och det stör mig nu med.
Så jag är inte redo att bara leva än, speciellt inte om det i sin tur kanske innebär att jag kommer gå upp ännu mer i vikt.

Nä, jag får kanske ställa in mig på att fortsätta kämpa, förbi min 40-års dag, fast jag inte ville det.
Jag VÄGRAR bli den jag var!