Träningstisdag

Trött i kroppen var jag igår efter en dag med bra träning. Det är skönt, att känna i kroppen att jag har jobbat hårt. Det är också skönt att få höra från hon som vet att jag jobbar hårt och bra, att jag är duktig.

Gröna faran

Efter att jag suttit och chattat med Linda fick jag ett infall och beslöt mig plötsligt för att cykla till Afrodansen igår. Det var länge sedan jag rastade min cykel, har tränat så hårt att cykla till och från Sats inte varit ett alternativ. Men igår behövde jag verkligen det så det var bara att hoppa upp på hojen och trampa iväg.

Ca 7 km är det till Sats och en lång uppförsbacke från bägge håll, på hemvägen faktiskt två. Jag pinnade på med musik i lurarna och kom till Sats på 25 minuter, vilket jag var helt nöjd med. Det var som sagt länge sedan jag cyklade.
På hemvägen kapade jag ner tiden till 20 minuter, kanske är det trots backarna lite mer nerför på väg hem.

Afrodans

På Sats tränade jag Afrodans för Cecile. Alltid lika glada och trevliga Cecile. Vi pratade länge om viktminskning, träning, framgångar och motgångar. Först efteråt kom jag på att det var mitt sista Afropass för henne.  Lite sorgligt var det. Inte för att jag inte kommer träffa henne igen, men för att jag inte ens tänkte på det under klassen.

Jag cyklade hem efter träningen, lagade lunch, chattade och tog ett kort men väldigt varmt bad. Sen kom Darling hem vid 17 och vi käkade mellis tillsammans. Han drog till Rudan och spelade frisbeegolf, jag drog till Sats och pumpade för Inka.

TisdagsBp

Tisdagspumpen är speciell, alltid mycket folk. Jag träffar alltid Maud. Nu när vi inte ses så ofta är det desto roligare att ses varje Tisdag och svettas tillsammans en timme. Maud och jag står alltid längst fram, precis framför Inka. Där trivs vi bra.
Jag som alltid stod längst bak förut, jag står alltid längst fram numer.
Jag trivs där, nu när jag insett att det är ok att jag står där. Jag trivs med att kunna få ögonkontakt med instruktören och få lite pepp när det är tungt.

På min vänstra sida på Tisdagarna brukar Martina stå, och igår hennes kompis. Det är precis det här som gör att det är så roligt att komma tillbaka hela tiden. Träffa vänner, träna tillsammans, det är roligt. Och snart är Jenny tillbaka. Då kommer hon joina skaran längst fram!

Utfall

Jag skulle fråga hon som vet om utfallen, men så vart det inte. Fanns inte tid.
På väg in till klassen trodde jag att jag skulle ha jätteproblem med dem. Utfallen är tunga, de görs med ena foten på brädan och jag har haft enormt svårt att få till tekniken.
Det är helt enkelt så tungt att jag lägger över för mycket vikt på benet bak vilket resulterar i att jag får kramp i vaden. Förutom det faktumet att jag knappt ens klarar hälften av dem.

De är så jobbiga, utfallen, att det kändes häromdagen som att det var lika bra att ge upp tanken på att klara dem. Men jag kan inte ge upp, speciellt inte med Inka på scenen, det vågar jag inte.  När det var dax för utfallen blev jag milt överraskad över att jag kände att jag faktiskt klarade flera hyfsat bra. Det kändes som om jag hade lite koll och jag insåg att det kanske inte är omöjligt att klara av dem. Underbart!

Kväll

Hem direkt efter träning och laga grön ärtsoppa med räkor i. Lagom till middagen hamnade jag i soffan och där stannade jag tills det var dax att gå och lägga sig.

Inte världens mest spännande dag, men träningsmässigt en bra dag.
Matmässigt också faktiskt.