Två restaurangbesök

Igår eftermiddag tog jag bilen och åkte in mot stan för att möta upp Linda på söder och äta anka.
Först gjorde jag en avstickare till Farsta för att lämna en skiva på Sats och sedan besöka Handelsbanken.
Det visade sig att bankkontoret stängde kl. 16.
I Farsta C!
Dåligt tycker jag.

Så utan att ha fått göra det jag tänkt for jag vidare in till stan.
Jag hittade en bra parkering, nära Hornstull och efter att ha bråkat med parkeringsautomaten i 7 minuter och snackat med en jättetrevlig man som till slut fick fram min biljett ur automaten mötte jag upp Linda kl.18.

Vi hade dessvärre inte bokat förrän 19 så vi vandrade ner till Hornstull och insåg att där fanns det absolut INGENTING alls att göra. Så vi rundade Högalidskyrkan och var tillbaka vid restaurang Guldankan 18:30 men det var nästan tomt på folk så det var inga problem att äta tidigare.

Linda hade köpt en Groupondeal till oss. En meny för två bestående av dumplings, soppa och en halv pekinganka, att dela på.  Först fick vi välja mellan vegetariska eller köttfärsfyllda dumplings, vi valde bägge köttfärs.
Efter en stund fick vi in 6 st (3 var) och lite dipsås.
Det var väldigt gott men en besvikelse att vi bara fick varsin halv förrätt för i menyn som servitrisen gav oss när vi fick vårt bord såg jag att en förrätt med dumplings egentligen var 6 dumplings.

Sen fick vi en liten skål med nåt som liknade misosoppa, typ.
Det var en anksoppa, som var jättegod. I den låg det lite kål och två små bitar anka samt lite tofu.

Restaurangen som sådan var väl helt ok, men inte på nåt sätt speciell. Det skulle väl i så fall vara doften av öppen brasa som fick hela stället att lukta väldigt rökigt men gott.
Jag var lite orolig att det skulle sätta sig i kläderna.
Det var den vedeldade ugnen jag kände doften av, den de grillar ankan i, eller över.

Efter en stund kom kocken ut med en anka på en serveringsvagn. Den skar han sedan upp i perfekta små bitar som han placerade på två fat. Jag antar att det var någon vits med att han skar upp den ”vid bordet” men samtidigt så var det just det han inte gjorde.
Det var ingen som sa att han kom ut med ankan och han ställde sig en bra bit bort från oss, bakom min rygg.
Ingen show värdig namnet direkt.

De två faten med anka var till oss och till grannbordet. Till ankan fick vi in små pannkakor, lite strimlad purjolök, lite strimlad gurka, lite dipsås och lite socker.
Tanken var att man skulle ta lite av allt, lägga det i en pannkaka, rulla ihop den och äta.

Till att börja med tyckte jag pannkakorna var ganska sega. Jag åt ändå med kniv och gaffel.
Sen var det alldeles för lite av tillbehören. Vi fick snåla på grönsaker och dipsås, trots att det borde vara det som var billigast.
Löjligt!

Ankan var grymt god. Skinnet var perfekt krispigt men att säga att menyn var för två var ett skämt. Det hade varit lagom för en person.
Varken jag eller Linda kände oss mätta och killarna vid bordet intill kollade igenom menyn för att hitta mer att äta.
Själv hade jag ingen lust att stanna kvar.
Jag tyckte servitrisen var slarvig, när vi kom fick vi ett HALVT glas vatten var, sen frågade servitrisen inte om vi ville ha nåt att dricka till maten så vi fick ropa på henne för att få in lite vin och mera vatten.
Dessutom fick vi en liten vattenkaraff för en person trots att jag drack vatten och Linda drack vin, till vin vill man väl ha vatten?
Så vi betalade och gick.

Vi tog bilen och åkte in till city. Parkerade på Mäster Samuelsgatan och klev in på en helt ny Jensens som låg i höjd med Nisses Herrmode på Mäster Samuelsgatan.
Väl inne fick vi ett bord och jag beställde en dessert som hette duga och en latte. Jag var fortfarande hungrig och jättesugen, dessutom var desserten verkligen TO DIE FOR, så jag åt hela vilket resulterade i att magen svullnade upp som en ballong och förutom magknip blev jag ruskigt illamående.
Men gott var det.

Vi stannade på Jensens till strax före 22 sen skjutsade jag ner Linda till Centralstationen och körde hem.

Det var verkligen en jättetrevlig kväll och sammanfattningsvis kan jag väl säga att i Hornstull är det tråkigt, restaurangen lär jag inte besöka igen om inte maken vill prova på någon av deras lite mer exotiska husmansrätter (han är en sucker för udda mat), och Jenssens som jag alltid hört är så sjukt långsamma var i alla fall inte söliga igår kväll.
Dessutom tyckte jag Jenssens var jättefräsch och jag skulle lätt kunna återkomma dit!
Linda var som alltid ett härligt sällskap och kvällen var väldigt trevlig!