There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Utmaningar #100_procent

- september 14, 2011 - by , in Fitnessfighten, Gott och Blandat, with 2 comments -

Fitnessfighten är nog en av de största utmaningarna jag har tagit på mig. Att träna varje dag i 30 dagar, styrketräning och kondition. Det är stort för en som börjat...

Fitnessfighten är nog en av de största utmaningarna jag har tagit på mig. Att träna varje dag i 30 dagar, styrketräning och kondition.
Det är stort för en som börjat träna för bara ett par år sedan och före dess tyckt att allt vad träning hette var det värsta som fanns.
Då e jag ändå 39 år.

För några år sedan hade jag fnyst åt folk som är som jag är nu. Dolt min avundsjuka under ett förakt.

Men jag har kommit långt på bara ett par år.

Jag minns hur jag stod livrädd med Satskortet i handen och räknade ut att om jag bara tränade 90 gånger under ett år så skulle kortet ha betalt sig. Då skulle varje pass kostat mig runt en femtilapp och det tyckte jag kändes rimligt. Sen kunde jag avsluta kortet om jag inte ville mer.

90 pass för mig var som att klättra upp för Mount Everest. Jag hade aldrig ens klarat av 10 pass tidigare, alltid lagt ner projektet träning före dess.
Den här gången blev det annorlunda!
90 pass gick fortare än jag någonsin trott och innan året var slut tror jag jag var uppe närmare 200 pass.
Så jag behöll mitt Satskort, och har det fortfarande kvar.

Mitt Satsmedlemsskap är något jag är väldigt stolt över. Det har inget att göra med att jag tycker att Sats är ett bättre ställe än nåt annat, för jag har verkligen ingen aning, utan det hänger ihop med att det är där jag började våga, för första gången i mitt liv.

Jag vågade träna, vågade svettas, vågade ta i. Vågade vara där, fast jag skämdes mycket i början, men jag gjorde det.
Jag jobbade bort min sociala fobi och vågade prata med folk och fick på köpet många nya vänner.
Jag vågade ta plats, stå längst fram och vara stolt, över mig själv.
Med lite hjälp vågade jag testa nya klasser och andra center och idag, kan man nästan inte tro att jag är samma person som räddharen för bara ett par år sedan.
När jag visar upp mitt Satskort, tänker jag på allt det här, på hur långt jag har kommit, på hur mycket jag har utvecklats och det är inte så konstigt att jag är stolt över mitt kort då.


Jag har hittat många träningskompisar och det är alltid lika roligt att åka och träna, och träffa dem. Det finns ingen bättre morot!
Jag har lärt känna instruktörer som förbättrat mig, som peppar, pushar och ibland blir vänner.

Fitnessfighten är den senaste i raden att få mig våga lite mer. Det krävdes en Fitnessfight för att jag skulle våga ta steget och börja springa. Inte bara det, Fitnessfighten fick in mig i gymet, ett ställe där jag sa för inte alls länge sedan, var en plats där mina vänner aldrig skulle hitta mig.

Idag är 14:e dagen jag ska springa, 14:e dagen i mitt vuxna liv faktiskt!
Delvis tack vare en bekant till mig, som inte har en aning om vilken del i det här hon spelar.

Det är en Satsinstruktör, som aldrig slutar imponera, med miljoner och åter miljoner projekt ständigt på gång. Jag är helt övertygad om att hon på nåt sätt lyckats utöka antalet timmar per dygn, för jag förstår inte hur hon annars hinner med att ha fingrarna i alla syltburkar på en och samma gång.

Hur som helst, hon följde Fustra-programmet och skrev i sin blogg och på Fb om det och hur det gick för henne kan ni läsa här.
Det fick mig så nyfiken så när jag hittade till Fitnessfighten, var jag mer eller mindre redan såld.
Min man, som också läste om Fitnessfighten, var mycket mer tveksam till konceptet, men jag ville prova, så jag anmälde mig.
Jag kan säga att min man inte är tveksam längre. Han tränar med mig på helgerna och tycker att hela konceptet känns grymt bra!

Fast han deltar inte, inte ens vid sidan om. Det är jag som inte vill. Jag vill inte tävla mot honom för han vinner alltid och han har så sjukt mycket bättre förutsättningar än jag. För mig är det här min fight, och jag behöver den så mycket mer än han. Han har annat att träna och tävla i, i vilket fall.

Förutom en personlig utmaning var Fitnessfighten en förhoppning för min del, att jag skulle hitta tillbaka till träningen och glädjen. Hon som lämnade mig fick mig också att lägga ner helt och hållet ett tag. Det har varit och är, svårt att fortsätta utan henne.
Jag hoppades att Fitnessfighten skulle ge mig en nytändning och hjälpa mig att hitta tillbaka till det jag tyckte var så himla roligt med träningen.
Jag tror att det fungerar.
Framför allt är jag tillbaka på Sats igen.

– Postat genom BlogPress från min iPad

  • http://mammapuhstickar.bloggagratis.se/ Mamma Puh Stickar

    Så imponerad av dig. Gillar att läsa dina tankar och funderingar. Blir själv peppad. TACK!

    • http://www.partypinglan.se Tess

      Kul att kunna peppa och att mina ibland något förvirrade tankegångar går att följa :)
      Hoppas vi ses snart igen!