Vad är det för en idiot som kräkts på mina skor?

I fredags var jag 15 igen. 15 i sällskap med två 21-åringar. Ni kan nog gissa hur det slutade.
Eller nä, jag tror inte ni har en aning.
Det började med en öl, som så ofta, och 15-åringen hade givetvis ingen koll på när lagom var nått.

Men kvällen var mer än värd den bakfyllan som följde på lördagen. Jag hade det asbra och har lagt ribban så lågt att vill de festa med mig igen, så är det för att de gillar mig. Precis som jag är.

Lördagen låg jag i soffan hela dagen. Till 16 snåret när det var dax att duscha och åka till Anders.

På stationen visade det sig att även Annso var bjuden på middag i Ösmo, så jag, maken och Annso åkte tillsammans till Ösmo för en jättetrevlig kväll med middag, vin, cider och trevligt sällskap.
Vi tog sista bussen hem och var hemma strax före 02.

Annso har jag känt i tusen år, fast ändå inte. Vi har nyss träffats igen efter många år helt utan kontakt och jag är verkligen glad att hon är tillbaka i mitt liv!
Vi är förvånansvärt lika på många sätt och har mycket gemensamt.
Som Maken.

Nu är jag på väg till jobbet. Min bil blev lämnad där i fredags och jag behöver åka och handla. Dessutom har jag ingen lust att åka med bussen 05.05 imorrn för att komma i tid till jobbet.

Sen gäller det att komma ikapp med livet. Handla, tvätta, städa. Planera veckan som kommer.

Lite otippat så börjar jag bli sugen på att återvända till Sats och mina vänner där. Igår fick jag en inbjudan att komma och köra ett pass för en gammal vän vilket gjorde mig jätteglad och jag har 3 till instruktörsvänner som säkert inte har nåt emot att snika in mig på en klass framöver.

Så jag har tänkt att jag ska känna efter lite till och sen bjuda in mig på några pass för att kanske faktiskt skaffa kort på Sats igen.

Men vet ni vad det bästa är?
Jo, efter allt som hände, att jag börjar längta tillbaka.
Nu har jag inte korsat väg med Hon på evigheter men kanske, kanske är hon förlagd till historien.
Äntligen.
Man kan ju alltid hoppas!

Det känns som om mitt liv just nu är typ 90% fjärilar i magen och bara 10% tvivel, ångest och tillfällen när jag verkligen inte tycker om mig själv. Det är bättre än på väldigt länge.
Så fortsätter vi tycker jag!