There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Vänner

- november 22, 2012 - by , in Gott och Blandat, with no comments -

I somras, när livet var kaos så tog jag bort några från mitt Fb flöde, (och många helt och hållet från Fb). Jag har alltså kvar några på Fb, fast...

I somras, när livet var kaos så tog jag bort några från mitt Fb flöde, (och många helt och hållet från Fb). Jag har alltså kvar några på Fb, fast jag ser inte deras uppdateringar om de inte kommenterar på nåt jag har skrivit, eller taggar mig, eller skriver direkt på min vägg. Om de inte gör något av detta så ser jag dem inte i mitt flöde utan måste gå in på deras profiler för att se.

Jag gjorde det för att jag mådde dåligt och för att jag behövde släppa taget om en del saker.

Det har funkat jättebra. Jag mår bra. Kan hänga på Fb utan att bli ledsen och utan att påminnas om saker jag inte kan påverka men som ändå sårar. Fb skulle ju vara rätt värdelöst om jag bara blev ledsen varje gång jag kollade in där.

Ibland funderar jag således på hur jag ska kategorisera dessa personer som jag egentligen vill ha kvar i mitt liv, men som jag känner mig såpass sviken av att jag inte ens klarar av att ha dem i mitt Fb flöde utan att bli ledsen. För det blir jag.

Är det då en vän? Egentligen? Jag vet inte riktigt hur jag ska se på saken. Jag upplever mig sviken och bortvald men jag har också valt bort. Och det i sin tur får mig att fundera på hur många av mina vänner som jag skulle kunna ringa till mitt i natten och som skulle ställa upp för mig om jag verkligen behövde. Har jag ens såna nära vänner kvar? Jag hoppas det. För mig är det viktigt att känna att det finns nån, om jag nån gång befinner mig i desperat behov av en vän. Nån som om det behövs, snabbt sätter mig som prio ett.

Och jag funderar på varför jag ens har kvar dessa personer? Vi har uppenbart valt olika vägar. Det som var, det var. Det är inte. Kanske dax att inse att inget någonsin kommer bli som förr.

På sätt och vis vill jag ha tillbaka en del folk som jag faktiskt saknar men å andra sidan har jag mått bra av att faktiskt släppa taget och gå vidare. Hellre få som gillar mig än många som bara låtsas att jag är bra men egentligen tycker att jag är en stor skit. Lättare sagt än gjort.

Men det här med vänner. Är det bara jag som tycker att det är svårt att hitta folk att hänga med? Alla är så himla bissy och utöver det är det ju bra om man gillar typ samma saker.

Var hittar jag såna som mig?