Varför? Denna ständiga jakt på svar som inte finns.

Jag är inne i den där fasen när jag undrar varför egentligen.
Varför är det så viktigt för mig att hålla på med det här viktminskandet?
Varför klarar jag aldrig av att nå mina mål?

Ibland undrar jag om problemet inte är vikten så mycket som min livslånga strävan efter ”normal”vikt.
Jag menar, vem är jag den dagen jag slutar jaga kilon?
Vad ska jag göra då?
Hur ska jag kunna ge upp en dröm, när jag inte nått fram?

Å andra sidan så ville jag vara klar med det här när jag fyllde 40.
Inte ägna andra halvan av mitt liv åt att värdera sånt som andra skiter i.
Jag menar vem bryr sig om jag ser ut som jag gör idag, resten av mitt liv.
Förutom jag?

Jag ville verkligen börja LEVA efter 40 och lämna all ångest, all känsla av misslyckande, all skam över min kropp, över hur jag ser ut, bakom mig.
Och min plan var att nå ”normal”vikt till min 40-års dag, så kanske jag skulle klara av att komma vidare men faktum är att jag klarar inte ens av det.

Jag vet inte i vilken ända jag ska börja reda ut mig själv.
Hur ska jag kunna hitta balans när jag alltid ska mäta och jämföra mig?
Hur ska jag kunna sluta med det när jag alltid skäms för att jag är tjock och därigenom mindre värd än smalisarna (ja, min helt egna åsikt).
Jag vet hur det är att verkligen vara stor och hur folk ser ner på dessa feta stackare och nu ser jag kanske ner på mig själv på samma sätt?
Jag vet inte.

Jag önskar jag kunde vara nöjd, trots valkar och daller.
Leva, njuta, äta, träna utan att väga, mäta, jämföra och se att jag ligger långt från det jag BORDE väga.
Jag vet bara inte hur jag ska hitta dit?

Hur ska jag hitta min väg, som inte leder mig tillbaka till sjöelefantstadiet men som trots det inte är begränsad av dieter, träningsscheman, skam, skuld och ångest.
I vilken ända ska jag börja?
Med huvudet eller kroppen?

Tunga tankar en torsdagsmorgon.
Dagen då finaste Jesse fyller år och jag ska jobba hela dagen.
Lillfisen är hemma och sjuk.
Maken jobbar och ska sen träna och kommer hem sent ikväll.
17-åringen sover, Lilla T har redan gått till skolan.
Ikväll säger min matsedel kycklingleversallad med krutonger till middag.
Låter gott sa Lilla T.
Planen är dessutom ett kort styrkepass hemma (för mig) och en längre promenad med Ninjan.

Life goes on liksom och det är svårt att hinna stanna upp och lägga tid på att reda ut röran i skallen nån längre stund.
Men har ni några bra idéer så fram med dem bara.