”VECKAN”

Varenda månad samma elände. Och om nån trodde att det ”bara” handlade om en veckas lidande varenda månad så är den personen felinformerad.

Jag har konstant huvudvärk en vecka före ”VECKAN”, mer eller mindre under hela ”VECKAN” och ofta ett par dagar efteråt. En molande huvudvärk som ligger i bakgrunden och vägrar försvinna helt, trots mediciner. Det här resulterar i att jag äter en massa huvudvärkstabletter och migränmediciner för det är svårt ibland att avgöra om det kommer att bli migrän av huvudvärken, eller inte.

Själva ”VECKAN” är inte rolig på nåt sätt alls, godissug (gärna choklad), hungrigare än vanligt och trött av dålig sömn och av att konstant känna av huvudet. Nu när jag inte ska ha fler barn önskar jag att jag bara kunde slippa eländet. Nej, men nej tack. Jag vill inte mer.

Tisdagsmöte

På Tisdagsmötet idag vart det inga direkta framsteg. Ibland är det så svårt att komma vidare. -0.1 kg, hade lika gärna kunnat vara +-0 om jag inte gått på toa innan. Checklistan fyller jag i ordentligt nu igen, efter att jag skippade det helt förra veckan. Och jag sätter mitt hopp till nästa vecka, då kanske det blir bättre resultat. Nästa vecka, alltid nästa vecka.

Nu får det LOSSNA! Jag har långt kvar, jag vill komma vidare. Jag hade så stora förhoppningar till sommaren, men, men. Shoppade loss igår på två plagg som är en storlek för små. För att jag ska ha nåt konkret som visar när jag minskar i storlek. Tycker inte själv att jag märker skillnad annars.

Min fina hoj

Tog ut cykeln på premiärtur igår. Hade stora planer på att cykla 9½ km till Lidl och tillbaka men kände mig helt slut när jag nådde Haninge C så jag vände där. 6½ km enkel resa eller 1.3 mil t&r. Det tog mig 28 minuter dit & 26 minuter hem. Nu kan det verkligen bara bli bättre.

Hade nån illusion om att 7 månaders gruppträning skulle gjort cykelpremiären lite lättare men man blir bra på det man tränar och jag har inte cyklat sedan September.

Visst kände jag skillnad i flåset, jag återhämtade mig mycket snabbare, men tungt var det ändå.

Nu ska jag klämma in cykelturer både här och där så att jag vänjer mig, för jag behöver orka mycket mer om jag ska palla att cykla till Sats (7,5 km) och hem sen efter avslutat pass.

Afrodans

Idag när jag skakade rumpa med Cecile på Afrodansen stod jag i mitten av salen, längst fram, och jag hade i spegeln utsikt över alla andra deltagare bakom mig. Vid ett tillfälle var det en kvinna som jazzade loss ordentligt och det såg så hysteriskt roligt ut så jag fick värsta skrattattacken.
Det är INTE OK. Alla ser vi dråpliga och osnygga ut, inte minst jag själv, men jag kunde inte sluta. Resten av timmen fick jag stirra ner på mina fötter för att inte bubbla över.

Vissa av deltagarna och Cecile som är instruktör slänger så snyggt med kropparna att man inte kan fatta hur det hänger ihop när man själv gör samma koreografi och mest ser ut som en skadeskjuten flodhäst eller nåt.

Pump

Ikväll var det Bodypump med Inka, Alltid lika roligt. Stämningen är super!
Längst bak i salen står jag och kollar in alla framför mig. Vilka vikter har de på stången? Verkar det veta vad de håller på med?

Det som är så skönt är att alla ser faktiskt inte perfekta ut på Sats Haninge. Jag trivs för jag känner mig inte störst, sämst, äldst eller fulast. Jag duger gott i samlingen och ingen verkar tycka att jag inte platsar, förutom jag själv ibland.

Uppenbarligen ser de inte hur bortkommen och osäker jag känner mig emellanåt. Hur liten jag kan bli när jag tror att jag omringats av folk jag inbillar mig är hur bra som helst. Jag måste sluta upp med att skämmas för mig själv och sluta med att alltid utgå från att andra är mycket bättre än jag. Jag är bra jag med!