Viktminskning

Det var länge sedan jag skrev om hur det går efter operationen, med min vikt, och livet i övrigt.
För ett tag har jag faktiskt slutat fundera på det och det är väldigt skönt.

Just nu har jag inte tvånget att mäta min framgång med en våg och inte heller känner jag mig stressad över vilken tid det tar. Jag är på ett bra ställe nu.

Sommaren har varit händelserik. Än en gång har jag träffat en människa som inte alls visade sig vara det jag trodde. Sånt är det, livet, fullt av trasiga själar. Men jag är kanske mer hel än någonsin. Till och med vikten är just nu inte ett stort problem.

Jag ställde mig på vågen efter Rockstad. Övertygad om att jag gått upp visade det sig att jag stått still. Med det är jag fullt nöjd. Jag har levt på pizza, Langos och alkohol i olika former. Nu när hösten är på intåg går jag sakta tillbaka till bättre vanor. Sakta byter jag stillasittandet mot rörelse i vardagen. Med mitt nya företag kommer jag vara långt från stillasittande även framöver.

Men om ni undrar, så har det inte hänt så mycket. Det står still, jag mår utmärkt och även denna höst kommer med roliga utmaningar som ger mig tillfälle att fira med rosa Moet och ger mig nya bekantskaper.

Är det nåt jag lärt mig så är det att vi är alla ansvariga för våra egna beslut och handlingar. Jag kan inte påverka hur andra väljer, jag kan bara göra rätt enligt mig själv. Vägen mot bättre självkänsla håller fortfarande på. Jag går fortfarande hos kuratorn. Jag är verkligen inte perfekt men om jag kan leva med mig själv, ta mitt ansvar, göra saker efter det jag tror på, följa min etik, så sover jag gott om natten.

Vissa kan man helt enkelt inte glädja hur man än försöker. Så är det.

Take me as I am or watch me as I go.