There is no rest for the wicked

×

Da blog!

- Så länge man har roligt är ingen tid bortkastad -

Vilken resa!

- maj 24, 2010 - by , in Gott och Blandat, with 1 comment -

Så har jag då besökt Halmstad och sett Tylösand och Gymnastik SM 2010. Jag har fått en inblick i en värld jag inte tidigare upplevt och det har varit spännande...

Så har jag då besökt Halmstad och sett Tylösand och Gymnastik SM 2010. Jag har fått en inblick i en värld jag inte tidigare upplevt och det har varit spännande och intressant.

Sport är inte min grej men visst har jag suttit som liten och beundrat gymnastiken på nåt OS på tv. Nu fick jag chansen att inte bara uppleva allt från min sittplats högt upp på läktaren i Halmstad Arena utan även en inblick i en del av arbetet bakom.

Inblick

Med en kompis som satt som domare ( i Aerobic) och därmed en chans att få följa med i diskussionerna kring arbetet som domare och även möjlighet att ställa alla frågor jag hade så vart det dubbelt intressant. Jag träffade dessutom flera jättetrevliga personer, både andra domare och de två duktiga 1:a & 2:a pristagarna Ann-Therese Johansson som vann SM-guldet i Aerobic Gymnastics 2010 & AnnLouise Othzén-Johansson som kom tvåa.

Som sagt en inblick i en ny värld och en chans att lära sig lite mer, vilket jag helt klart har gjort.

Halmstad

Jag har dessutom besökt Halmstad för allra första gången. En charmig stad som verkar har ett jättebra utbud av aktiviteter inte minst för barnfamiljer. Nu var vi ju där rätt tidigt och allt hade inte riktigt kommit igång men jag misstänker att det är riktigt mysigt där under högsommaren.

Barnvakt

Som barnvakt åt Inkas supersöta tjejer och min egen Lilla M som följde med oss i sista minuten fick både jag och Lilla M en chans att lära känna de andra tjejerna bättre. Enormt söta, alla tre, födda -99, -00 & -02 (om jag nu räknade rätt) och de verkade ha roligt ihop och lekte överlag väldigt bra.

Att vara ansvarig för dem löpte helt problemfritt och jag kan bara hoppas att de inte tyckte att jag var allt för tråkig. För mig som är så van vid fler killar än tjejer var det ju roligt att knata runt med ett gäng tjejer för en gångs skull. Vi passade bland annat på att åka ut en sväng till Tylösand. Det var iskallt i vattnet men sanden var varm och vi sprang runt och samlade snäckor som låg i drivor längs med stranden.

Lördagsgodis

I lördags köpte jag 215 gram godis som jag delade med Inka. Jag konstaterar gång på gång hur enormt lika vi är på så många sätt och uppenbarligen har vi ungefär samma preferenser för vad som ska finnas i en godispåse.
Det var första gången jag åt godis sedan Inka fick mig att sluta veckan före påsk. Jag åt också 4 rutor Marabou choklad. Det som var kvar i godispåsen när jag kom hem åkte direkt i soporna och jag tror att nästan hälften var kvar.

Så jag är faktiskt lite stolt när jag säger att det verkligen inte blev särskilt mycket godis och nu är det inget godis alls som gäller igen, vilket känns HELT OKEJ!

Vänner

När man kör drygt 50 mil enkelresa hinner man prata en hel del, det kan man lugnt säga att vi gjorde. Allt mellan himmel och jord avhandlades men det enda jag tänker berätta för er är att jag är enormt glad över att få vara hennes vän. Hon är allt det jag önskar att någon tänker om mig. Vacker, inifrån och ut.

Insikt

Jag har lärt mig mycket nytt i helgen och kommit till insikt när det gäller mig själv. Bland annat har jag insett att jag är inte längre lika socialt handikappad som jag alltid sett mig själv som, och folk som inte träffat mig tidigare uppfattar mig inte alls som osocial, snarare motsatsen. Jag är nog i många fall tuffare än jag själv tror.

Ibland känns det som om jag lever på riktigt för första gången någonsin, nu. Att jag nu börjar släppa taget och stå på egna ben. När jag tittar tillbaka kan jag se att jag levt igenom Darling under så många år och det har under åren varken han eller jag egentligen mått bra av.

Med insikt växer och utvecklas jag, utan mål och riktning följer jag det som känns rätt och just nu känns det rätt och riktigt att göra saker på egen hand, på egna ben. Små utflykter som den här, för att arbeta bort det sista av räddharen i mig, för att ta död på mina illusioner om att jag inte duger i andras ögon. För att hitta mig själv på riktigt, den jag är, inte den jag tror att alla andra vill att jag ska vara.

Världens bästa Darling har jag, med världens största hjärta som säger att jag är värd allt det här. Mer underbar och mer osjälvisk tror jag inte finns.

Min resa fortsätter mot nya okända mål.

[svgallery name=”gymnastik_sm_2010″]

  • Eva

    Härligt att du haft det så bra på din resa!.. Glöm aldrig att DU är bäst!
    Kram på dej!